Precis som många andra bloggare får jag kommentarer som jag väljer att inte godkänna eller väntar med att godkänna till dess jag är redo att skriva ett svar. Kommentarerna finns kvar i mitt huvud och hjälper mig förhoppningsvis att utvecklas.
Ja, varför lyssnade jag inte på dem som varnade mig? (Blogginlägg med kommentar.)
Det handlade antagligen om självkänsla. Frågor som jag går på djupet med tillsammans med min psykolog och som jag återkommer till i sinom tid. Men också om att jag försatt mig i en situation där jag inte hade mod att backa ifrån. När jag läser de gamla blogginläggen blir det tydligt.
Någon har frågat varför jag återpublicerar de gamla inläggen. Det är för min egen skull. Det är lätt att idealisera det som varit, förbanna sig själv för det man förlorat. Men när jag läser de gamla inläggen tillsammans med de nya blir kontrasterna så stora. Vilket liv vill jag egentligen leva? För vem kämpade jag? För vad jag själv trodde var bra eller för vad jag trodde att andra tyckte var bra?
När jag läser mina egna inlägg (vilket jag gör regelbundet) väcker det många frågor i mig som hjälper mig att utvecklas.
När jag skilde mig lämnade jag mitt gamla liv, våra gamla vänner. Jag ville inte att de skulle behöva välja sida. Jag tog ett steg ut ur bilden. Deras lyckliga liv skulle få fortsätta – jag ville ge barnens far utrymme att skapa ett nytt förhållande utan att jag skulle finnas med på alla fester. Samtidigt bestämde jag mig för att inte ge mig in i någon ny relation utan först hitta mig själv. Jag berusade mig varken med överdriven träning eller alkohol. Däremot blev jag arbetsnarkoman. Även detta ämne hoppas jag kunna återkomma till under hösten.
När det gäller frågan om personalproblem hoppas jag också kunna formulera detta på ett sätt så att inte någon känner sig utpekad. Främst handlar det om de krav samhället ställer på arbetsgivaren. Rätten till föräldraledighet samtidgt som arbetsgivaren måste betala semesterdagar även för ledig tid. Ja, det finns mycket att skriva om.
Men det som knäckte mig var en sju månader lång arbetsrättslig konflikt med en anställd som frånträdde sin anställning. Samtidigt var det inte enkelt att vara tonårsförälder med ständiga konflikter. Eftersom jag även arbetade med konflikter som advokat präglades till slut hela min tillvaro av konflikter. Med facit i handen kan jag se att jag blev sjuk redan under hösten 2012 – både fysiskt och psykiskt. Då hade jag dragits med olika infektioner sedan våren 2012 och sov inte längre ordentligt på nätterna.
Det har tagit många år att bryta ner mig – därför kommer det ta tid att bygga upp mig igen. Men – de senaste månaderna har fått mig att se positivt på framtiden igen.
I natt sover jag i mina föräldrars nya hus för första gången. Ett av rummen har vi inrett till skrivarstuga. Det är ett nytt liv som börjar!