Detoxa livet

I går började jag en 20 dagars detoxkur. Förhoppningsvis ska det hjälpa mig rensa ut på många olika plan. Det får vara slut på skräpmat. När man är lite deppig är det lätt att det slinker ner lösgodis i handlarkorgen. Från nu är det mer fokus på ekologisk mat och då passar det ju inte med gröna grodor och salta fiskar. Ja, även cashewnötter i ”yoghurt” känns som skräp trots att de är dubbelt så dyra och kallas naturgodis.

Det är dags att byta månadslinser också – kanske kan det hjälpa mig att se livet med nya ögon. Vad är det för konsumtionssamhälle vi lever i? När jag var barn köpte man glasögon som varade några år. Idag har utvecklingen gått mot veckolinser. Själv kör jag månadslinser. Hur mycket belastar det miljön?
Barnen har flyttat till egen lägenhet. Min situation har gett mig möjligheten att pröva ett annat liv.

Aldrig mer vill jag springa runt i ekorrhjulet förblindad av att producera för att kunna finansiera konsumtion. Det måste finnas ett annat sätt.

Igår tillbringade jag några timmar på biblioteket. Vilken härlig miljö!

Det får mig att tänka på alla gånger jag flyttat de senaste åren. Alla lådor med böcker. Det får vara slut med det nu!

Ja, förresten får det vara slut med allt det där materiella – jag har ju bestämt mig för att försöka bli en digital nomad. Det är bara så svårt att ta det där steget.

Därför tar det en evinnerlig tid att packa. Fotoalbumen kan jag bara inte göra mig av med. En sista gång tittar jag i varje album, minns guldstunder med barnen, min trädgård, glada fester. Tillsvidare får albumen stå i prydliga högar hos mina föräldrar. Om de blir uppackade igen vet jag inte.

Det är utrensning nu för att ge plats till något nytt.

Min psykolog sa att det tar minst två år innan jag blir frisk. Men alla som haft en depression lever med en stor risk att bli sjuka igen. Och för varje gång blir depressionen djupare.

Aldrig mer ska jag hamna där.

Det gäller att använda tiden till att skapa ett mer hållbart liv.

Den 17 juni lämnar vi Maskinistgatan. Digitala nomader inspirerar. Jag tränar på ett liv utan det materiella, släpper bit för bit.

Mina föräldrar har gästrum. En del av tiden tillbringar jag hos min älskade. Men målet är ett liv med mer upplevelser. Utan bil och boendekostnader, med mer naturlig gratismat som nässlor hoppas jag få ekonomiskt utrymme för det jag alltid drömt om att göra – skriva!!!

I september ska jag på skrivarkurs för Susanna Alakoski. I november åker jag på skrivretreat till Älvdalen igen. Förhoppningsvis lyckas jag producera texter som hjälper mig komma in på den tvååriga Författarlinjen på Lunds universitet.

Drömmen är ett liv där jag odlar min egen mat i Skåne mars-december. Januari-februari vill jag leva ett enkelt liv i varmare länder där jag kan njuta av exotiska frukter och cykla omkring.

En stor del av min forna garderob är lämnad till Erikshjälpen. Nu sliter jag gamla kläder. De få nya saker jag köper skall fungera för resor med cykel. Den där ytan är bortslipad. Det blir alltmer naturligt att låta bli sminket och ersätta skönhetsprodukter med olivolja och andra livsmedel.

I sinom tid kommer jag att dela med mig av mina erfarenheter.

Men nu är det hög tid att jag kommer upp och packar.