Två artiklar skrivna… Redigera inlägg
och ändå är jag inte nöjd. Det är som att det blir svårare att skriva bara för att man vet att fler människor har möjlighet att läsa. Och inte hjälper det att jag intalar mig själv att många kommenterat mina artiklar i Lev Livet i positiva ordalag. Likt förbannat sitter jag här – läser orden om och om igen och är inte nöjd.
Förbannar mig själv. Varför tar jag ständigt större utmaningar. Det som får mig att våndas är en artikel Advokatsamfundets tidning som går ut som bilaga till Svenska Dagbladet under våren. Häftigt – och skitläskigt!
Glömde bort kycklingen i ugnen – så för ovanlighetens skull tog sonen om av potatisen. Hm… när jag är inne i något projekt vore det kanske klokare att gå ut och äta.
Nåväl, vi får väl skärpa till mig med kvällsmaten istället. Ska bara läsa igenom utkasten en gång till – sedan ska de få ligga till sig under veckan.
Erfarenhet
När jag läser det här blir jag så ledsen. Jag vill bara krama om min son och säga förlåt!
Men det är inte så enkelt att krama en 17 åring som anser att man försuttit alla chanser att vara en bra förälder.