Krav och förväntningar Redigera inlägg
Funderar över vem som haft de jobbiga förväntningarna på mig i livet. Minns några situationer;
1) Arbetskollegor på banken som förvånades över att jag kunde arbeta heltid när mina barn var 2 och 4. Ställde de någonsin samma fråga till en man?
2) Min mor som ifrågasätter om jag hinner med barnen när jag jobbar så mycket? Skulle hon ifrågasatt mitt agerande om jag var hennes son? Det som kan göra mig vansinnig är när hon kommer och berättar hur jag ska klippa växterna i trädgården samtidigt som jag sliter som ett djur med att starta bolag, inspirera personalen och läsa in mig på mål… som om allt det där inte betyder något bara lavendeln blir rätt klippt…
3) En partner som förväntade att jag skulle ordna fester på helgen fastän jag jobbade heltid och hade det övergripande ansvaret för barn och hem.
… och så hatar jag kommentaren att jag jobbar för mycket. JA – jag jobbar mycket just nu… många sena kvällar… men ytterst sällan på helgerna… Min fd man jobbade också jättemycket… betydligt mer än jag gör nu – men det var aldrig någon som ifrågasatte hans arbetstider – för han arbetade med jordbruk – och det var helt ok!
Den här inställningen till kvinnors och mäns arbete sitter så djupt inrotat…. och antagligen tar det många generationer innan vi kan få en förändring till stånd!
Kämpa på! Var goda förebilder för våra barn! Det är tillåtet även för en kvinna att jobba mycket – bara man ser till att skapa en bra livskvalitet!
Erfarenhet
Idag skulle jag ha gjort annorlunda. Sett i backspegeln var arbete och visioner en flykt. När jag tittar tillbaka ser jag att jag under den här hektiska perioden blev arbetsnarkoman. Liksom alkohol var det svårt att ta sig ur. Fortfarande har jag lätt att falla dit igen.