I morgonsol och tystnad går jag min promenad som så många gånger förr. Träden har slagit ut i Surbrunnsparken. Framför klostret lyser liljorna gula.
Men det är en skillnad – det finns ingen stress. Ingen oro för olösta konflikter där jag behöver fundera ut nästa steg, ingen risk att någon uppriven klient ringer för att den andre föräldern vägrat lämna ut barnen inget dödsbo där jag kan ha riskerat att göra fel.
Jo, jag har gjort massor av fel – det är mänskligt att fela – men en advokat förväntas vara felfri – inom alla områden – alltid. Därför kommer jag aldrig att gå tillbaka till advokatyrket.
Dotterns fråga vid köksbordet igår ”Varför börjar du inte läsa igen?” sådde ett frö.
Det finns ett område som jag skulle behövt som advokat – psykologi – beteendevetenskap. Vad är det som får människor att skada dem de älskar allra mest – sina barn – genom långdragna konflikter? Hur påverkas barnen av dessa konflikter? På psykologlinjen i Lund hittar jag massor av kurser.
Men – det är inte nu. Känslan av att jag skulle kunna brinna igen överraskar och skrämmer. Aldrig mer vill jag bli sjuk. Innan jag kan sätta igång något nytt måste jag lära mig hantera mitt engagemang.