22/10-2001
Tja, varför inte en ”Mulle-serie”? Idéerna flödar. Detta är andhämtning. Låt idéerna flöda. Det är ljuvligt att fatta pennan. Det är härligt att få säga så mycket jag vill utan att tala för mycket. Kanske är det möjligheten att ”tala” oemotsagd jag saknat mest. Tänk, jag har nästan inte hållt några föredrag sedan 1999. Om jag slå igenom som författare skulle jag kanske få möjlighet att hålla föredrag igen.
I kväll har jag ringt Mona Burman angående Ide-sällskapet. Det var ett positivt samtal. Ide skall bli en av huvudfigurerna i en av mina första ”romaner”.
Vad var det jag tänkte skriva? Jo, jag skulle försöka beskriva sonen för att hitta hans ”kärna”.
Som en vind flög han in i hallen. Pang! Väggarna dallrade när dörren smällde igen. Stövlarna kastade han av sig. Jackans armar var ut och in när han hastigt hängde den på kroken.
– Hallå, ropade han, när han kanade in i köket.
Mor böjde sig ner och sträckte ut armarna lagom för att fånga in sitt yrväder till son. Hon fick en kort bamsekram innan han slet sig loss, sprang bort till soffan.
– När ska vi äta? frågade han samtidigt som han handlöst kastade sig mot kudden.