Det var tänkt att jag skulle sova hos mina föräldrar i veckan, men i sista minuten ändrades planerna för att de blev sjuka. I stället vaknar jag i Ystad utan träningskläder.
Det är mer än en månad sedan självmordsplanerna. Mina nära har haft koll på mig – ständigt.
Psykologen upprepade gång på gång att jag är sjukskriven, att jag inte ska tänka, inte göra utan bara landa i mig själv. Han frågade om det finns tillfällen när jag bara är närvarande i nuet utan tankar.
Jo det gör det. Min älskade är bra på att jaga bort ångesten. Utan honom behöver jag en kamera, genom linsen glömmer jag tid och rum för nuet. Springer jag fort hinner tankarna inte med. Skriva och läsa är också bra.
Men övrig tid behöver de negativa tankarna ersättas.
Det finns ett rek som väntar på mig från Handelsbanken. Skatteverket gav mig långa att-göra-listor. Hur hade allt blivit om jag inte blivit sjuk?
Den här veckan ska jag träna på att ersätta de destruktiva tankarna med lugn och intighet.
Närvaro i nuet.
Hej Annika!
Vad har hänt? Blir orolig när jag läser dina inlägg.
Kram från Katarina (journalisten)
Depressionen ledde till självmordsplanerna. Har skrivit av mig här på bloggen.