Det stormar utanför fönstret och det stormar i mitt inre.
I går var en sådan bra dag när jag inte fattar varför jag är sjukskriven.
I onsdags lovade jag konkursförvaltaren att göra en sammanfattning över pågående ärenden. Så härligt när det var gjort! Att flytta företagets mobilabonnemang klarade jag också av. Det gäller att uppskatta de små ljusglimtarna.
I det längsta hade jag tvekat om jag skulle orka träffa Annica Gilbertsson och Anki Wikström. En mysig pratkväll – ändå var jag dödstrött efteråt. Men påfyllnaden av positiv energi var guld värd.
Det är inte utan att det dåliga samvetet knackar på min dörr. Annica Gilbertsson har kämpat mot bröstcancer i flera år. Kämpat för att överleva. Hur i helsike kunde jag vara så otacksam att jag ville ta mitt liv?
Depression är en sjukdom – och det märks tydligt att den ökade medicineringen börjar ge resultat. Nu kommer prövningarna – att inte ”dra igång” igen när orken börjar återvända.
Men idag är det inte någon risk – den där enorma tröttheten har slagit sig ner i min kropp igen.