Konkurs

Nyss hemkommen från kontoret – för kanske sista gången. Bil och nycklar tillbaka lämnade. Å andra sidan saknar nycklarna värde då låsen redan var bytta.

Eva berättade att en journalist från Ystads allehanda sökt mig. Som ni förstår finns det inte ork att prata. Istället tänkte jag skicka länken till det här inlägget till YA. (Längre ner finns blogginlägg som förklarar vad som hänt och varför.)

Vem vet – någonstans där i framtiden är jag kanske redo att prata om det här. Men inte just nu!

Som terapi skriver jag, men inte här utan i mina dagböcker. Vis av tidigare erfarenheter behöver texterna tid att landa – särskilt nu när jag inte mår bra.

Här kommer delar av en text från i fredags.

”Fredagen den 7 mars 2014

Klockan 13:11 ringer mobilen.

• Annika Andebark
• Är det hos advokatbyrån Annika Andebark
• Ja
• Är det advokat Andebark jag talar med?
• Ja

Reaktionerna i min kropp jagar bort de sista tveksamheterna. Det finns ingen annan utväg.

Vänligt försöker jag avsluta samtalet genom att hänvisa till att min utträdesansökan behandlas idag och att jag är sjukskriven.

Det är svårt att avsluta ett samtal med någon som har bestämt sig för att fortsätta. Särskilt om det är en advokat.

Idag har jag gått igenom mail i guldkornsmappen. Jo, jag har gjort en väldig  massa bra grejor under mina tio år som företagare. Men jag kan också se hur jag bränt ut mig – att jag tagit på mig omänskliga projekt.

Varför?

Ännu har jag inte svaret – men under min sjukskrivning kommer jag träffa en psykolog. Läkarna säger att det är en vanlig utmattningsdepression – även om den blivit så djup att läkarna ordinerade ECT-behandling.

När jag läser mina mail i guldkornsmappen förstår jag varför. Eller rättare sagt – jag förstår inte hur jag kunde pressa mig så. Trodde jag att jag var odödlig?

Och så kommer åter frågan – vad är meningen med livet?

Idag vet jag att jag prioriterade fel – åt helvete fel. Sedan jag började bygga om fastigheten har barnen inte fått den uppmärksamhet de förtjänade. Då trodde jag att jag gjorde rätt – idag är insikterna svåra att leva med. Så svåra att jag vara nära att ta mitt liv. Skulden över att inte ha varit en tillräckligt bra förälder och att jag inte såg annan utväg för företaget än konkurs surrade i mitt huvud likt koflugor om sommaren.

Mina nära har tagit hand om mig och hjälpt mig ta de svåra stegen, men fortfarande känns de närmaste veckorna som en bergsklättring uppför Himalaya i stilettklackar.

Framtiden är ett oskrivet blad – det enda jag vet är att jag äntligen ska ge mitt skrivande en chans.

När jag somnar i kväll är jag inte längre advokat. På måndag lämnar postmannen ett brev till Ystads tingsrätt med konkursansökningar.

Till alla er som trott på mig, som stöttat mig, som funnits där – vill jag säga tack och förlåt för att jag inte höll hela vägen. Först när jag skräckslagen stod inför beslutet att ta emot ECT-behandlingar var jag beredd att lägga ner företaget. Nedläggningen innebär att bolagen kommer att bli återbetalningsskyldiga  för projektmedel – därför finns det inget alternativ till konkurs. Sedan i somras har jag verkligen försökt att komma tillbaka, bli frisk, fortsätta som advokat. 

Ibland blir livet inte som vi tänkt oss. Men det kan vara värt att leva ändå.”