Tillbakablick

Det var ett varmt morgonljus som fick vintergäck och blåsippor att lysa i solen. När hade våren kommit? I veckor hade jag varit i min egen bubbla – oförmögen att ta in omvärlden.

För första gången på många år följde jag min barndoms grusvägar till Gottfrids – ödehuset där jag tillbringade en stor del av min barndom – och till det öppna diket. Vad var det jag älskade att göra då?

Hur blev mitt liv? Var det vad jag drömde om?

Hur hade min framtid blivit om jag inte hade haft så lätt för att lära? Hade jag då ägnat mig åt att skriva alla de där böckerna istället?

Skolbetygen var bra och jag lyssnade inte på min svensklärare Bertil Hansson som ansåg att jag skulle förstöra mitt språk om jag läste juridik. På mindre än fyra år klarade jag av juristlinjen med några extrakurser i bagaget. Tingsmeritering på Kristianstads tingsrätt. Familjerätt på Sparbanken Syd och tid för familjen.

Nya utmaningar och lära mer om företagande – FöreningsSparbankens nio månader långa Företagsrådgivarprogram och kundansvar för stora företag. Kredit-PM, företagsanalys och rådgivningar.

För att kunna stötta familjen i en besvärlig situation valde jag att gå ner i tid på arbetet. Arbetsbördan minskade inte i samma takt och 2002 fick jag diagnosen utmattningsdepression.

I solsken, regn och vind följde jag landsvägar och stigar på mina dagliga promenader. Där kom jag fram till att jag ville ägna mig åt att skriva, hålla föredrag och juridik. Det blev juridiken jag satsade på.

Hemifrån startade jag en juristfirma – lagbok och försäkring var de mina enda investeringar. Årets Idea, utmärkelse från Centerkvinnorna och Årets Qlara – det var en utmärkelse om året.Som barn hade jag läst Kitty-böckerna och blivit nyfiken på advokatyrket. Trots att jag inte arbetat som biträdande jurist bestämde jag mig för att bli advokat. På vägen växte verksamheten och jag köpte det gamla Föreningsbankshuset i Hammenhög den 8 mars 2006. Sex veckor senare hade lokalerna renoverats och inretts så att vi kunde ha öppet hus Långfredagen 2006.

Verksamheten växte och i januari 2007 började min första sekreterare. Då hade jag aldrig kunnat föreställa mig hur viktig hon skulle bli för verksamheten. Våren och sommaren gick österleningarna man ur huse för att protestera mot planerna på att utvinna alunskiffer på Österlen. Kontoret i Hammenhög blev den plats där protestlistor hämtades och lämnades. Samtidigt kämpade jag med min advokatexamen – som jag klarade hösten 2007.

Ärendena strömmade in och jag började fundera på det här med att vara företagare. Var lär man sig det?

Tillsammans med Susanne Thorén hjälpte jag nätverket Qlara att göra en projektansökan för ett mentorsprojekt. Där fick jag det stöd jag behövde för att utvecklas. Vi fick i uppgift att göra en vision för 1, 3 och 5 år. Genom projektet fick vi utbildning inom varumärkesbyggande och möjlighet att träffa IK2.s grupp för innovationer. Där presenterade jag min idé om juridik på nätet och ett servicebolag för jurister. De trodde på mina idéer!

Tillsammans med Frida på Fridas Grafiska började jag fundera på ett varumärke. Samma dag som vi skulle träffas fick jag brev från PRV att de godkänt min ansökan om namnbyte. Efter skilsmässan kände jag mig inte som en Larsson. Att byta tillbaka till mitt flicknamn Andersson skulle antagligen bara förvirra. ”Vad snyggt det blev grafiskt!” – utropade Frida när hon skrev ”Andebark” för första gången. Därmed var namnbytet bestämt.

Efter att ha blivit medlem i advokatsamfundet i augusti 2008 inledde jag ett samarbete med advokat Lars Milberg i Ystad – men jag var inte redo att lämna Hammenhög – byn mina föräldrar flyttade ifrån när jag var sex år för att återvända till när jag fyllt 16 år. Istället satsade jag på att sätta skylt på huset den 9 juli 2009.

En analys av advokatbranschen visade att det kom att bli brist på advokater inom humanjuridiken. Då det är riskfyllt att anställa biträdande jurister såg jag ett behov av en struktur som skulle göra det enklare att starta advokatbyråer. En stor del av min fritid ägnade jag åt att utveckla min idé om ett servicebolag för advokater och utbildningar som skulle hjälpa jurister bli företagare. För att kunna förverkliga visionen behövdes större kontorslokaler.

När du investerar på landsbygden ökar inte fastighetens värde i samma utsträckning som om du investerar i en fastighet i staden. Kraven på ventilation mm fördyrade byggnationen. Utan projektmedel skulle det inte varit möjligt att bygga om fastigheten.

I februari 2011 var ombyggnationen klar och de första biträdande juristerna anställdes.

Den 26 februari 2014 lämnade jag in min ansökan om utträde ur advokatsamfundet. Sedan en längre tid hade jag då kämpat emot utmattningsdepressionen. Uppgifter och händelser så som sandkorn för den som är frisk blev till gigantiska stenblock som rasade ner över mig. Mina närmaste anade faran och såg till att jag fick läkarvård. Läkarens ord hängde kvar i rummet – ”Du bör nog vara öppen för andra yrkesmässiga lösningar.”

Redan i mars 2013 insåg jag att jag passerat gränsen. Efter att personalen sagts upp blev jag snabbt bättre. I juli och augusti kände jag en stor tacksamhet över att jag inte lagt ner företaget. Uppsägningar av föräldraledig personal i kombination med familjekonflikter fick mig i september att rasa ner djupare än någonsin. Därefter lyckades jag inte återhämta mig.

Läkarna erbjöd ECT-behandling. När jag läste om riskerna på nätet blev jag skräckslagen. Skulle jag verkligen riskera min hjärna för att eventuellt kunna rädda företaget?

Nej, jag hade redan offrat tillräckligt! Sedan mars 2012 hade jag inte varit den närvarande förälder som jag ville vara. Konflikter privat och i företaget hade satt skygglappar på mig och piskade mig att öka ansträngningen.

Läkarna föreslog att jag skulle fundera på vad det var som gjorde att jag drev mig själv till sjukdom.

Jag vet inte – men nu blir det tid att fundera.

Fem månaders sjukskrivning med bibehållna kostnader, risk att bli tvungen att betala tillbaka projektmedel gör att det inte finns någon annan utväg än konkursansökan.

Sedan den 18 februari har jag försökt acceptera och hitta positiva framtidsbilder. Fortfarande känns det oftast nattsvart – men det finns alltfler ljusglimtar. Under några veckor kommer mycket att handla om avveckling. Det är min förhoppning att jag på något sätt ska kunna behålla den här bloggen. Den har blivit en del av mig!