Utan snö blir januari grå. Det är svårt att hitta de där vackra ögonblicken på morgonpromenaden – så istället blir det en bild från en strandpromenad vid Ängelholm.
Det var en sån där grå dag när himlen inte lockade till uteaktivitet. Luften var full av mikroskopiska vattendroppar. Men det hindrade inte oss från en två timmar lång promenad längs havet.
Det var magiskt stilla. Stranden var full av snäckskal. Det lockade fram barnet i mig och jag kunde inte låta bli att samla. Rosa, avlånga, gula eller blå. Musselskalen var så olika.
Himlen är grå utanför och jag hör hur vinden viner. Funderar på om förkylningen har gett sig av från min kropp så jag vågar springa. En lungsäcksinflamation efter en löprunda med förkylning i kroppen har gjort mig hönsig. Det är flera år sedan – men bara tanken på att inte kunna andas avhåller mig från löpningen om jag har minsta förkylningssymptom. Den där första löpturen efter ett uppehåll är aldrig skön. Men jag vet hur skönt det är efteråt.
Så – på med dojorna och gör livet vackert!
