”Snö – jag hatar snö – och längtar till solen” var min första tanke när jag öppnade dörren igår. Snöflingorna kändes som spik mot ansiktet i den hårda vinden.
En timmes simning och tankekontroll i bastun fick mig att ändra inställning.
När jag kom ut fick solen snön att gnistra. Jag skyndade mig hem för att kasta i mig mat och dra på skidbyxorna.
Eftermiddagen blev en fjällresa på hemmaplan. Inga långa körtider, ingen tid för att packa, ingen hård säng på natten.
När solen började gå ner gick jag in och värmde glögg, fick med mig min älskade – så plumsade vi ut i snön igen och ut i skogen.
Det var som om himlen stod i brand.
Vid stenbron träffade vi tre personer med pannlampa. De berättade om ett norskt forskningsprojekt som studerade Strömstaren. Varje år fångades fåglarna in i ett nät och märktes upp. Allteftersom stenbroar ersätts blir det svårare för Strömstaren att överleva.
För första gången i mitt liv fick jag hålla en fågel i handen.
Innan vi kom hem hann det bli alldeles mörkt. Glöggen värmde gott. Om någon skulle fråga vilken upplevelse som var störst – Jul i Köpenhamn eller skogen – är svaret helt klart skogen!
