I början av min skilsmässa var jag helt inriktad på att vara singel länge – helst hela livet för att inte irritera barnen eller deras far (är nog skadad av ärenden på jobbet där relationerna blir jobbiga när en förälder inleder nytt förhållande).
Mycket i mitt liv går väldigt snabbt, samtidigt brukar jag inte kasta mig mellan besluten. Jag tar ofta in och sorterar ganska snabbt och tar beslut utifrån det. Det jag bestämmer mig för står jag fast vid. Eftersom jag skriver om alla tankar har jag möjlighet att gå tillbaka och analysera. Då ser man ibland saker som man inte förstod när de skrevs, men som man sedan kan se i ett större sammanhang.
Jag är rädd för att bli sårad – och det är enklare för mig att stänga av alla känslor, men samtidigt är jag rädd att livet då blir torftigt.
… jaha… skulle jobba, men satt här och funderade och analyserade mig själv och mina känslor istället…
Många som skiljer sig kastar sig ofta in i ett nytt förhållande för de är rädda för tomrummet. Jag tror att man måste ta sig tid med sig själv – känna efter vad som känns bäst i stunden och låta det ta tid.
Du har rätt. Personligen tror jag att det är bra att hinna reflektera, men vi är alla olika.