Tacksamhet

En gång levde jag på ett sätt som jag trodde att andra förväntade sig av mig. Inför julen skulle det skrivas julkort. Önskelistor skulle bytas och massor av julklappar skulle inhandlas. Helst skulle vi även hinna planera en julfest för våra vänner. På arbetsplatserna ordnades det julbord som konkurrade om tiden som barnens olika aktiviteter behövde. Det var som om allting skulle hinnas med i december.

Under julen var det fokus på maten, julklapparna och att umgås. Släktingar skulle besökas – både de som man träffade regelbundet och dem som man aldrig träffade resten av året.

Det är ett annat liv nu. Min älskade bryr sig inte om vad andra tycker. Han vet hur bra han är och har inte något behov av andras bekräftelse.

Förra året tillbringade jag lillejulafton med barnen. När deras far hämtat dem på julafton körde jag till min älskade.

Elden knastrade i kakelugnen och i alla fönster lyste de tända stearinljusen ikapp med granen. På bordet hade han dukat upp ägg, sill, lax och julskinka. Jag hade tagit med mig hemkokt ris à la Malta och saftsås gjord på hemma odlade vinbär.

Julklappar skulle vi inte ge varandra – men det blev några paket med saker som skulle användas. Av mig fick han bl à toalettpapper med hjärtan och Versaces blå parfym. En doft jag verkligen älskar.

Han hade lagt märke till att jag behövde nya kängor.

Ur högtalarna strömmade julsånger och det fanns ett lugn och en värme.

Tänk så ofta vi letar tillfredställelse i de stora upplevelserna när den verkliga lyckan handlar om att stanna upp i nuet.

På morgonpromenaden är träden kala och grå, gräset börjar vissna.

Men om du stannar upp ser du regndropparna på rapsbladen. De glänser som diamanter och påminner om att varje sekund är värdefull. Det handlar om att stanna upp och se det vackra i tillvaron.