Ibland är att göra-listorna som berg – omöjliga att ta sig över. Bara en blick på vem som sökt mig får det att knyta sig i magen. Ofta visar det sig att det inte var så farligt när telefonsamtalet väl är avklarat.
Visst är det märkligt hur vissa människor stjäl vår energi, hur det kan gå troll i ärenden så att allting strular.
Fram till den 1 april kommer vi troligtvis inte ta in några nya ärenden. I fortsättningen ska det inte finnas några högar med dåliga samveten. Arbetsbelastningen skall aldrig mer vara så hög att kvällar och helger tas i anspråk vecka efter vecka.
Det är en ny tid – men förändringen börjar i mina tankar. Det behövs stunder av vila även mitt i arbetsdagen. Vi är inte maskiner som kan mala på i det oändliga.
Bilden från Santorini får mig att minnas hur nära jag har till att vara ledig. Att lyckan finns här trots att vi glömmer bort att leta efter den. Lyckan finns inte i de stora upplevelserna utan i nuet, i det enkla och avskalade.
Visst var Santorini vackert – men när vi kom hem konstaterade vi att vi är lyckligast i nuet. Vi behöver inte solen, inte uppassningen, inte miljöombytet. Vi behöver tid med varandra- att bara vara i nuet.
Det är så lätt att jaga efter lyckan – som att jaga sin skugga. Det är så lätt att skylla bristen på lycka på yttre omständigheter. Men i själva verket finns den alltid i nuet – det handlar bara om att se den.
Nu några minuters meditation i skönaste fatöljen.
