Att våga förverkliga sin dröm

20130912-044125.jpg
2007 började jag skriva drömböcker efter att ha läst ”Munken som sålde sin Ferrari”. Det märkliga är att det jag ”önskar mig” ofta inträffar. Det har fått mig att inse hur viktigt det är att välja sina tankar.

I flera år funderade jag på drömmannen. Och plötsligt en dag hittade han mig – en man som har mer än jag skulle våga önska mig. Vi förvånas båda över hur lika vi är med olikheter som matchar varandra. Det är länge sedan jag skrattat så mycket som jag gjorde i helgen – trots alla de problem som hopat sig.

Hans kärleksfulla ögon finns alltid med mig och jag hör hand trygga röst ”Det löser sig”. Det är en stark man som jag tryggt kan luta mig mot när det stormar, en lugn hamn att segla in i när vågorna går höga.

Just nu är det många tankar om hur jag skapar drömlivet. Det är viktigt att tänka igenom vad jag vill – för jag har lärt mig att saker som jag drömmer om ”dyker upp”. Då gäller det att välja rätt saker och tacka nej till det andra – det som inte leder mot mina drömmar.

När du säger ja tack säger du alltid nej tack till något annat.

Just nu känns det osannolikt att jag långsiktigt ska kunna fylla min kalender med juridiska vägledningar, boutredningar och förordnande som målsägandebiträde. Det känns ”pirrigt” att tacka nej till konflikterna. Ändå har jag redan hänvisat några klienter vidare. Hänvisningarna ger mig en möjlighet att testa min nya idé – ett nätverk av fristående advokater.

Många klienter hör av sig efter att ha fått vägledning på min blogg och hemsida. Jag vill kunna vägleda dem för att hitta lösningar.

I många år har egna konflikter tagit min energi. När jag uppmanar mina klienter att tankemässigt ”låsa in” konflikterna i vårt gamla bankvalv och lämna dem där vet jag vad jag talar om.

Jag försöker vara det stöd till klienterna som jag själv skulle vilja ha. Tyvärr hjälper det inte mig att låsa in mina problem i valvet. När de väcker mig på natten har jag själv nycklarna till valvet.

Mina egna konflikter är min vägvisare när jag försöker utveckla nya arbetssätt. Mer lösningsfokuserat arbetssätt och mindre fokus på att hitta konflikter.

Min terapeut uppmanar mig att känna efter hur olika arbetsuppgifter och situationer känns i kroppen. Hon berättar att terapeuter går i egen handledning för att utvecklas. Vi advokater borde göra på samma sätt.

Min gamla målbild var inte tillräckligt genomtänkt. Nu ger jag mig tid att fundera på vad jag verkligen vill med livet.

Och jag är tillbaka på de leriga åkrarna 2002 när jag var sjukskriven. Då kom jag fram till att jag ville hålla på med juridik, skriva och hålla föredrag. Det är dags att skrivandet får mer utrymme.

Att vara arbetsgivare ställde krav på en administration som jag aldrig hade i min målbild. När jag läser tidningen om hur man skall underlätta för företagen att anställa, hur man ska få ut ungdomar i arbetslivet skakar jag på huvudet. Politiker och tjänstemän fattar ju inte någonting!!!

Idag vet jag vilket helvete det är att vara arbetsgivare, hur otroligt utsatt du är, vilka orimliga krav som ställs på den lilla företagaren.

På intervjun sa Eva att hon ”gifter sig med företaget”. Det stämmer. Hon fixar och är arbetsledare. Tack vare henne har vi klarat all den administration som reglerna kräver vid uppsägningar.

En sak har jag lärt mig – i framtiden blir det inte fler tillsvidareanställningar! I Sverige går det inte att tänka på de anställda – du måste sätta företaget först.

Det är en sorg att inse att min dröm om det goda företaget inte gick att förverkliga. Mina erfarenheter ska förhoppningsvis kunna hjälpa andra i framtiden – men inte nu.

På bloggen kan du vara personlig men bör undvika att vara privat. Därför försöker jag undvika att skriva om det som ligger alltför nära i tiden. Men en dag hoppas jag att mina egna erfarenheter ska kunna hjälpa mig att utveckla nya lösningsfokuserade arbetsmodeller för tvistelösning.

Genom Regelrådet och mötena med ledamöterna blir mina erfarenheter som arbetsgivare värdefulla för andra. Förhoppningsvis kan det leda till större förståelse för arbetsgivarens verklighet hos beslutsfattare.

20130912-051630.jpg