Att inte lyckas förlika parterna ser jag som ett misslyckande, men när jag gick till tingsrätten igår trodde jag att vi skulle behöva gå till huvudförhandling.
Hela måndagen hade jag ägnat åt att sammanställa alla uppgifter för att inte lämna något åt slumpen. Vi yrkade interimistiskt att vårdnaden skulle vara ensam. Ett interimistiskt beslut gäller omgående oavsett om beslutet överklagas och det gäller tills det finns en lagakraftvunnen dom – vilket kan ta flera år.
Någon bevisning får inte föras. Ibland är beslutet lite av ett lotteri. Domstolen är tvingad att fatta beslut på ett magert underlag.
En sak är säker – någon av parterna kommer att överklaga beslutet – och så småningom domen. Det finns många exempel på hur föräldrarna processat sig genom hela barnets uppväxt.
Ett av de mer kända rättsfallen när det gäller vårdnad/umgänge är Tilda-målet. För några år sedan hade jag förmånen att gå på en utbildning som hölls av ena ombudet. Vi frågade – hur gick det sedan? Ombudet skruvade på sig. Jo, Tilda hade avlidit. Föräldrarna hade låtit konflikten uppta en stor del av hennes korta liv.
För en tid sedan träffade jag en medlare som berättade hur barn påverkas av föräldrarnas konflikter- att barnen kan få skador för resten av livet.
När jag gick hem igår kände jag mig mer nöjd än någonsin.
Vi hade lyckats hitta en överenskommelse som båda föräldrarna accepterade. Nu börjar det verkliga arbetet för dem – att hitta sätt att kommunicera utifrån barnens bästa.
Det kommer inte bli lätt – men det kommer att vara värt det! Alla konflikter påverkar oss – och barnen. De känner av.
Det finns ingen vinnare i vårdnadsmålen – bara förlorare!
Jo förresten – det finns två vinnare – och det är ombuden – för det är dyrt att processa – fruktansvärt dyrt! Inte bara i tid utan även i pengar!
