Redan i tillståndet mellan sömn och vakenhet finns han i mina tankar, precis som han gjort varenda morgon det senaste året.
Nu när kärleken fått fäste i mitt liv förstår jag inte hur jag klarade mig utan den. Han har ständigt funnits vid min sida och hjälpt mig genom alla svårigheter.
Det enda jag kan ge honom är min kärlek och omtänksamhet. Å andra sidan har jag upptäckt att hans kärlek vattnar mina känsloåkrar så att jag har mer att slösa ju mer jag ger. Det är som en uppåtgående spiral.
Jag tänker på hur lätt en spiral kan vända. I mitt arbete har jag förmånen att ta del av så många levnadsöde och livserfarenheter.
I varje stund känner jag tacksamhet för lyckan och påminner mig själv om att inte ta något för givet.
