Prio ett är hälsan!

Det händer att folk frågar mig vad som hände egentligen. Var tog alla de stora planerna vägen? Varför försvann inläggen?

Det är en lång historia – men kort kan man säga att en dag var bara all orken slut.

Harriet beskrev det som att min vilja och mitt intellekt är starkare än min kropp. Om jag tittat tillbaka var jag sjuk återkommande sedan mars 2012. Influensa, infektioner där febern var så hög att jag fick dropp, pencilinkurer, den hemska hostan (men jag slapp kbäckta revben som dottern fick).

Att driva ett företag som expanderar gör det svårt att köra på halvfart. Tyvärr tillät jag mig inte att vara sjuk. Jag avstod i allt större utsträckning från att ta egna ärenden för att kunna hantera det administrativa.

Idag beundrar jag andra företagare mer än någonsin. Det är verkligen svårt! Du måste kunna allt och nattsömnen blir lätt lidande.

En dag var bara orken slut. På mitt bord fanns några svåra ärenden. Men jag klarade inte ens att lösa de enkla. Dag efter dag satt jag vid skrivbordet. Vände papperna utan att kunna tänka. Gång på gång bokade jag tid hos läkare men avbokade. Innerst inne visste jag att jag passerat gränsen för det friska. Men ångesten var för stor. Två års sjukskrivning med tre biträdande jurister utan advokatkollegor var en omöjlighet. Jag föll längre och längre ner i mörkret.

När jag äntligen kom till läkare hade jag tur. Samma dag fick jag en tid hos en samtalsterapeut. Hon fick mig att inse att jag stod inför ett viktigt vägval : hälsan eller företaget. Beslutet behövde jag fatta nu!

Allt gick väldigt snabbt – det fanns ingen tid att förlora. Samtidigt så fruktansvärt jobbigt att gå in i denna svåra process samtidigt som jag inte var frisk. Jag är medveten om att många av dessa beslut inte blev rätt. Därför tackade jag nej till nya ärenden under några veckor. Lämnade bort pågående uppdrag till andra advokater. Sökte anstånd.

Prio ett var – och är – min hälsa. Utan hälsan är även företagandet en omöjlighet.

Flera gånger ville jag ge upp. På några veckor raserade jag mitt livsverk. Ångesten jagade mig på nätterna. Min älskade var stand by per telefon dygnet runt. Plötsligt stod jag öga mot öga med mina största rädslor – men jag överlevde!

Idag börjar jag kunna se att de senaste månaderna sått ett styrkefrö. Något håller på att växa i mig.

Nu är det bara jag och Eva på kontoret. Alla projekt är bannlysta. Prio ett är och förblir min hälsa. Jag jobbar mycket med att omstrukturera livet. Som alltid går jag in för det jag gör. Mitt tillfrisknande förvånar. Idag känner jag mig starkare än på flera år.

Det allra bästa är att jag hittat arbetsglädjen. Att gå från fyra jurister till en gör att vi måste säga nej till en hel del ärenden. Det ger mig en möjlighet att vara kräsen.

Återigen är jag passionerat förälskad i juridiken och kommer helhjärtat ägna mig åt det jag brinner för. Klienter och motparter har varit lyriska den senaste tiden. Det vattnar min självkänsla.

Det här vore omöjligt utan alla de människor som trott på mig den här tiden, som stöttat mig genom det svåra. Inlägget skulle bli alldeles för långt med en uppräkning – men det kommer så småningom.

Det som hände gav mig en tankeställare om vad som är viktigt i livet!