Påsken är min favorithögtid. Då återvänder ljuset. Det finns inte så många förväntningar som på julen. Maten är enkel – sill och ägg
Våren är i fokus även i pyntet. Äppelkvistar som får slå ut. Påskliljor.
Det enkla umgänget – tid för samtal. Påskmiddag på kontoret så härligt arrangerat av John och Eva. Efteråt speed rekrytering – med spännande möten. Det var verkligen en rekryteringsform jag gillade.
Långfredag traditionellt påskfirande med min familj.
Fast det allra bästa med påsken är nog konstrundan på Österlen. Jag älskar möjligheten att under fyra dagar kunna ta del av ett fantastiskt konstutbud när och om jag vill.
I lördags blev det en tur till tingshuset på promenaden.
Tingshuset lever en törnrosasömn som galleri. Jag har en dröm om att det en gång skall bli ett juridikmuseum där tingssalen används för skiljedomsförfarande.
Ännu så länge är det en vision. Just nu gläds jag över att vi får hyra tingssalen för sommarens mentorsutbildning.
Just nu känner jag mig bara så fylld av glädje, som om det fanns champagnebubblor i mitt blod. Kanske är det konsten – kanske är det solen. Eller så är det för att jag får tillbringa massor av tid med min älskade på Österlen.
Stekt sill i solen på Buhres, skimrande glaskonst, rostig, rolig trädgårdskonst och tavlor som väcker känslor.
Konst för mig är som en förälskelse. De tavlor jag har är köpta efter att jag känt den där starka passionen. Ofta väljer jag en konstnär med omsorg. Sedan besöker jag konstnären regelbundet och plötsligt finns bara tavlan där som jag inte kan vara utan. Den dyker upp när jag absolut inte hade tänkt att köpa, men känslorna är så starka att jag inte kan avstå.
Så var det både när jag hittade min Nolle-tavla och Bo Fransson.
Nu är det Sven-Åke Ekbergs gubbar på spik och Gerhard Nordströms tavlor jag drömmer om.
Idag blir det konstrunda i närområdet i kombination med härlig cykelmotion så snart vi ordnat en cykelhjälm.