Det var som att spela huvudrollen i en skräckfilm. För att inte tappa kontrollen började jag föra exakta anteckningar efter mötet med doktor Romero. Fredagen den 18 januari såg ut så här;
Kl 7.10. Sköterskan kommer in med ny dropp. Hon kan inte någon engelska. Vi frågar vad droppen är bra för . Hon svarar ”It´s for pain”.
Han svarar: ”I have no pain”
Hon har inte något svar. Vi ringer nollan. Receptionen har svårt att förstå vad vi säger, men lovar skicka en läkare som skall förklara det medicinska.
Kl 7.30 Samma svar av läkaren. ”For pain” – men vi får inte någon annan förklaring. Läkaren tog den nya droppen med sig. Den första sköterskan kommer tillbaka med den nya droppen. ”Sorry – new.”
Han svarar ”Nothing” och demonstrerar att han inte vill ha någon ny medicin utan förklaring.
Kl 8.20 Sköterska påstår att den lindningen av hans ben som gjordes under doktor Romeros överinseende var för hård.
Kl 8.20 – frukost för en person trots att vi kvällen innan anmält att jag skulle stanna och att SOS International meddelat att de svarar för mina kostnader.
Kl 8.40 Mätning av blodtryck
Kl 9 frågade vi efter dricksvatten, men det fanns inte att få tag i. Vi hade inte fått något nytt vatten sedan lunch på torsdagen och vårt vatten var slut.
Kl 9.20 Eftersom receptionen inte återkom med adapter som de lovat kvällen innan gick jag ner igen och lämnade mobilen för att försöka få laddning via deras uttag. Om batteriet tog slut riskerade vi att bli helt avskärmade från omvärlden. Den adaptern som fungerade på hotellet fungerade inte här och trots flera försök att hitta annan adapter för sjukhusets uttag hade vi inte lyckats.
Doktor Romero kommer in och hävdar att blodvärdena försämrats och att medicineringen måste ökas. Vi är helt säkra på att något blodprov inte tagits. Kontaktar SOS International och säger att vi vill flyttas till Santo Domingo.
En manlig sköterska hämtar honom i rullstol för nytt ultraljud.
Kl 10.45 väntar vi fortfarande på ultraljudet.
Kl 11 är vi tillbaka från ultraljudet. Jag frågar återigen efter vatten och ringer SOS International.
Kl 11.40 ringer vi på larmklockan. En sköterska kommer omedelbart och stänger av larmklockan lämnar sedan rummet.
Kl 11.45 ny medicinering. Vi frågar varför ”Protector del stomage”. Vi frågar efter en engelsk tolk. Försöker säga att vi vill tala med läkaren. Det är annan medicin.
Sedan händer ingenting. Lunchen kommer. Vi försöker få fram den utlovade ambulansen.
Kl 15.30 tas droppen bort utan förklaring.