I Ystad var det tjockt med snö! En klarblå himmel, ljusa morgnar och vackra solnedgångar. Våren är på väg – oavsett snökanoner över Ystad.
Under morgonpromenaden förberedde jag min plädering. Kände in känslan av att få besked om att åtalet hade ogillats – ja, all den målfokusering jag lägger in när jag känner att det finns en möjlighet att min klient ska bli frikänd. Då ger jag allt. Då är jag fullständigt närvarande och lyssnar med hela kroppen – försöker sätta mig in i vad var och en känner och tänker för att hitta de blottor jag kan spinna vidare på.
Som advokat har jag en lojalitetsplikt mot klienten. Jag ska föra fram klientens syn på saken – men jag erkänner – för att göra det där alldeles extra krävs det att jag själv tror på det klienten säger. Och det gjorde jag verkligen idag.
Två av tre vittnen dök inte upp – och förhandlingen ställdes in för att tas om senare. Jag blir så himla förbannad!
Min klient mår dåligt av hela situationen. Nu ytterligare en månads väntan! Dessutom hade jag lyckats riktigt bra i att visa att målsäganden inte var trovärdig. Den situationen kan jag inte få till nästa gång – tyvärr.
I en brottmålsrättegång hörs målsäganden först. Därefter hörs den tilltalade. I dag hade vi verkligen haft nytta av det.
Jag tränar på att ha tillit till nästa rättegång
(Eftersom länken till artikeln på Region Skånes hemsida inte tycktes fungera när jag kopierade in den via iPhonen gör jag ett nytt försök här)