Bavaro, fredagen den 18 januari kl 16.39
Dörren öppnas. Den smala afrikanskan med det röda krulliga håret kommer in och börjar ta bort plåster på hans arm.
”What´s happens?”, frågar han.
Hon säger något som vi inte förstår följt av ”Lady down have a call för you”.
Jag ringer receptionen och säger att vi genast behöver någon som kan tala engelska. I bakgrunden hör jag hur samtalet till SOS International kopplas upp. För Jeppe berättar jag kortfattat vad som händer.
”Vi håller på att ordna en ambulanstransport just nu.”
”Men det har ni gjort sedan klockan 11 i morse och då skulle ärendet akutmärkas!”
”Vi håller på…” är det enda besked han kan ge mig.
Av sköterskan förstår vi att sjukhuset avslutat sin behandling utan att det kommit någon ambulans. Det är som en mardröm utan slut.
Jag flyr in i mina skrivböcker som alltid när jag tycker att tillvaron är jobbig. Han flyr in i TV:ns naturprogram. Dagar och timmar flyter ihop. Vad har hänt egentligen?
Någon journal ha vi trots flera förfrågningar inte fått tillgång till!
