För ett år sedan tvivlade jag på att jag skulle orka förverkliga min dröm. Fortfarande har jag inte tillräcklig distans för att kunna skriva om det.
Just då var det som om hela min värld rasade, som om jag aldrig skulle orka ta mig upp igen.
Det fanns inget annat att göra än att vara i nuet. Det fanns vare sig tid eller ork annat än att göra det mest akuta. Prioritera. Mitt i kaoset åkte jag på en riktigt besvärlig influensa. Sett i efterhand var det min största prestation någonsin att ta mig igenom år 2012.
Någon har sagt att det inte handlar om hur ofta man faller utan hur ofta man tar sig upp.
Det var ett år med många prövningar. Sett i backspegeln är jag imponerad att jag orkade ta mig igenom.
Jag hade mycket hjälp av de kloka orden jag fick av en klient ”I motvind lyfter drakarna”.
Att vara chef innebär ett stort ansvar. Egentligen tror jag inte ens jag erkände för mig själv hur trött jag var. Vi var många som kämpade på långt utöver vår kapacitet den våren.
Så här sett i backspegeln skulle jag aldrig vilja vara utan det där jobbiga året. Det gav mig så många insikter och det satte igång förändringsprocesser i företaget som vi aldrig skulle ha påbörjat annars.
Det har varit ett oerhört tufft år! Men också det år i mitt liv som utvecklat mig och företaget mest.
På ett år har vi förändrat det mesta. I går insåg jag att idag lägger vi de sista bitarna. Nu har vi lagt grunden för ett företag som har kapacitet att växa! Idag är den administration vi har överdimensionerad. Nu ska vi trimma den, pröva våra affärsmodeller, smörja maskineriet så att hjulen kan rulla på. Den 5 juli ska vi vara klara.
Det här året har jag jobbat hårdare med mig själv än någonsin. Tillväxtskolans ledarskap har varit en viktig del i min utveckling. Men det avgörande har varit att omge mig med rätt människor. Idag är jag känslig för vilka människor som stjäl min energi och vilka som fyller på.
Men det viktigaste av allt är insikten om att ska företaget utvecklas måste jag, som ledare, utvecklas!
