Utanför är det novembermörkt. Så svårt det är att tvinga sig ut. Samtidigt vet jag hur mycket den halvtimmeslånga promenaden betyder för mig.
I går slutade jag fem och körde hem till barnen. Det är sällan jag är helledig en kväll utan att träna. Istället blev det pyttipanna med sonen (helt i strid med mina detoxintentioner), veckohandling på Willys, avfrostning av frys, en tvättmaskin och rensning av saker. Mentalt förbereder jag mig för att barnen ska flytta hemifrån till gemensam tvåa. Även om det är sällan jag är hemma så känns det vemodigt.
Jag har alltid haft som mål att hjälpa dem bli klara sig själv. Frihet under ansvar. Curling har aldrig varit något för mig – jag tror det snarare stjälper än hjälper. Rätt eller fel lär jag inte få veta förrän det är för sent att ändra.
I rensningen hittade jag en tidning om power walk. Wow – vilka hälsoeffekter 30 min daglig promenad har. Så – dags att ge mig ut i mörkret!