Det är märkligt att vi är så oförberedda på döden. Det enda vi säkert vet om livet är att vi alla kommer dö en dag. Livet rusar på. Tiden för att ta reda på vad som händer om Du eller Din livskamrat avlider vill aldrig infinna sig. Om… varför vågar vi inte säga när? Vi vill inte tänka på vår dödlighet.
Under enskilda samtal tar jag livet av klienterna på pappret. Det händer att mina klienter plötsligt börjar gråta, vid tanken på att både vi och våra barn en dag skall dö. Brutalt? Men det är ju så verkligheten kan bli. Verkligheten kan bli ett brutalt uppvaknande. Jag skulle önska att alla efterlevande slapp ta itu med de juridiska problem som bli följderna av ett dödsfall om man inte tänkt efter före.