1988 ändrades reglerna i ärvdabalken. Tidigare ärvde barnen alltid en avliden förälder. Sedan 1988 ärver den efterlevande maken allt (även enskild egendom) om det inte finns särkullbarn[1]. Särkullbarn är den avlidnes barn som inte är gemensamma med den efterlevande maken. Förr i tiden kallades de styvbarn. Om makarna inte har några gemensamma barn utan endast har särkullbarn ärver makarna inte någonting efter varandra. Många tror att lagändringen från 1988 innebär att alla gifta makar ärver varandra. Så är det inte. Därför behöver de flesta med särkullbarn upprätta testamente.
[1] ÄB 3:1 ”Var arvlåtaren gift, skall kvarlåtenskapen tillfalla den efterlevande maken. Efterlämnar arvlåtaren någon bröstarvinge som inte är den efterlevande makens bröstarvinge, gäller dock att makens rätt till kvarlåtenskapen omfattar en sådan arvinges arvslott endast om arvingen har avstått från sin rätt i enlighet med vad som anges i 9§.”