Det var tänkt att jag skulle lämna kontoret klockan fyra igår. Kostymen behövde hämtas på kemtvätten. Jag behövde ett gympapass på Friskis o Svettis. Det är min lyx i tillvaron – efter höstens alla sjukdomar är konditionen inte vad den varit och absolut inte redo för någon halvmara om två veckor.
När jag väl kom från kontoret var det stängt på kemtvätten. Som tur var hann jag äta med sonen.
Dottern kom hem och vi tillbringade kvällen vid köksbordet framför varsin dator. Jag förberedde föredraget. Då och då visade hon bilder hon tagit. Jag bara älskar hennes bilder och de känslor hon skapar.
Någon tentaläsning av bolagsrätt blev det inte.
Det är så sällan jag är hemma med barnen numera och jag värdesätter varje sekund. Det finns ett vemod i detta för jag vet att vår tid är begränsad. Samtidigt är det så att vi funkar bäst tillsammans när vi inte träffas varje dag. Mina barn är självständiga och behöver eget utrymme säger de.
Ögnar igenom föredraget igen via mobilen. För mig är varje föredrag som en teaterföreställning. Jag vet att jag älskar känslan av att ha gjort det men våndas på vägen dit. Vill göra något unikt som är svårt att förklara – men först ska jag klara av den där tentan. I förmiddag har jag några timmar att packa och läsa. I huvudet maler föredraget.