Dagens muntliga förberedelse blev inställd pga domarens sjukdom. I mars skickade vi in senaste yttrandet – sedan dess har det inte hänt någonting!!!! Nu är det ytterligare förseningar och jag förstår verkligen klienternas frustration.
En gång levde jag mitt liv genom att gräva kanaler. Jag slet för att få dem djupa och raka, svor över varje motstånd.
Idag låter jag livet rinna likt en porlande bäck. Antagligen blir vägen längre, men resan är njutningsfull. Dessutom kommer jag fram snabbare än om jag själv ska gräva.
I varje hinder och i varje motstånd finns något nytt att upptäcka och lära.
Men för att utvecklas av sina lärdomar behövs tid liksom för att se de möjligheter som är gömda i motgångarna.
Mina morgonpromenader är sådan tid. I helgen har jag ännu mer tanketid. Då ska jag se till att få klart de där blogginläggen som gror i mitt huvud.