Det finns avvägningar som är svårare än andra att göra. För mig är det viktigt att hjälpa. I somras skrev jag större delen av en bok om skilsmässa. Det var en bok som skulle kunna hjälpa så många som våndas och själv går igenom en skilsmässa.
Boken var känslig och jag bjöd in barnen och deras far att påverka innehållet.
Reaktionen blev inte den väntade. Barnens far vägrade läsa samtidigt förbjöd han mig att ge ut någon bok om skilsmässor. Tills dess jag avgett detta löfte skulle han bryta all kontakt.
Jag trodde jag lämnat våra gamla konflikter bakom mig. Jag trodde att jag levde mitt eget liv. Tyvärr lärde jag mig att den man har barn tillsammans med för alltid påverkar ens liv.
Tystnaden påverkade inte mig. Men tystnaden påverkade barnen. Först i onsdags förstod jag hur dåligt de mådde. För deras skull har jag lagt ner bokprojektet.
Det var inget lätt beslut. Boken är det bästa jag någonsin skrivit och jag vet hur många den skulle ha kunnat hjälpa. Beslutsvåndan tog bort min skrivarglädje och fick blogginläggen att sina.
Sorgen är stor, men barnen är viktigare än allt annat. När jag fått distans kan jag kanske använda juridikdelarna här på bloggen istället.
Det är en bekymmersam situation när barnen kommer i kläm. Som vuxen så får man alltid ta ansvaret i slutändan. Men ibland kan det kännas lite trist att alltid behöva anpassa sig. Det är tålamodskrävande när man inte kan resonera fram en lösning. Ibland inte ens med uppbådande av sin yttersta diplomatiska förmåga.
Ja, det är mycket lättare att sitta som advokat och ge råd än att hantera den egna situationen. Att ta beslut efter ”barnens bästa” är ett bra rättesnöre i alla läge.