Förra veckan rullade på i högt tempo. Utbildningsdagar kräver att jag har koll på vad som händer i företaget parallellt med att jag ska ha fokus på utbildningen.
Det är lätt att fokusera så mycket att man glömmer bort att ta hand om sig själv.
Tröttheten kunde bero på för lite sömn, huvudvärken på många nya intryck, att jag skulle ha feber fanns inte i min föreställningsvärld. Förbannade mig själv när jag kortade ner lördagens löparrunda till tre kilometer och när jag inte hittade fokus när jag jobbade med bloggen inför utbildningen. Irriterade mig över att söndagens cykelrunda krävde vilostopp. Ändå var det inte helt lätt att övertyga mig om att jag behövde åka in till akuten.
Är det mer än jag som blir sjuk först när vi ska anmäla anledningen till besöket på akuten? Först då erkände jag för mig själv att det var ganska illa ställt.
Den kvinnliga läkaren var fantastisk. För alltid kommer jag minnas hennes omtänksamma ögon.
Penicillin och dropp. Hur tokig är jag som inte lyssnar på min kropp??? Den här gången ska jag nog vara tacksam att det inte blev värre.
Det räcker inte att leva sunt. I framtiden ska jag verkligen vara observant på alla varningssignaler. Att gå till läkare innebär inte att man är pjoskig. Hade jag sökt läkare redan i fredags hade jag antagligen inte förlorat några värdefulla arbetsdagar.
Mina kollegor har varit fantastiska de här dagarna och jag är så imponerad!
Tänk så lätt det är att ta hälsan för given. I kväll gläds jag över att min styrka och tankeskärpa börjar återvända. Penicillin är verkligen ett mirakel!
Att man aldrig lär sig att lyssna på sin kropp. Jag var likadan när kag jobbade, vilket ledde till utmattning och 1,5 års sjukdom och mycket sakta återvinnande av hälsan.
Jo, jag har också den erfarenheten och har lagt in daglig reflektionstid. Däremot finns det inte i min föreställningsvärld att få andra sjukdomar.