Fortfarande har jag vånda när jag ska resa. Det var som om packningen aldrig ville bli klar. Hela tiden dök det upp nya ”ska-bara”. Det var tänkt att sonen och hans kompis skulle följt med, men en cup ändrade de planerna. Nu sitter jag ensam på tåget – på väg mot Malmö.
Det blev ingen löparrunda – varken i går eller i morse. Däremot en morgonpromenad. Vid klostret hade rabatterna övergått i varma höstfärger. Om lite mer än en vecka börjar sonen nian. Tänker på när storasyster träffade honom första gången. Hon var nyss fyllda två och hade fått en Skrållan i födelsedagspresent. Farmor hade stickat likadana babykläder till Skrållan som till lillebror. Dottern fick hålla sin lillebror en stund, sittande i sängen. När jag ville ha tillbaka honom tyckte hon att jag kunde ta Skrållan istället. När jag tänker tillbaka kan jag inte minnas att de bråkade de första tio åren.
I sommar har de tillbringat tid utan mig. Och plötsligt konstaterar de att det funkar bättre utan mig. Det är en konstig känsla. Samtidigt som jag försökt bygga upp deras självständighet och oberoende känns det märkligt att de snart är så stora att de klarar sig själv. Det är en ny tid som börjar.
Bagaget är tungt. Väderprognosen visar moln. Jag är inställd på att ligga i gäststugan och läsa med vågorna kluckande utanför fönstret. Att stänga av det där bruset av måsten är viktigt för att mina tankar ska landa. Sommaren har varit så fylld av intryck. De avskilda dagarna känns viktiga. Det är så jag fyller på energi inför hösten.
Klockan blev mycket igår – var bara tvungen att skriva ner tankarna kring föredragen. Böckerna i ryggsäcken handlar om ledarskap och organisation. Ändå känns det som semester – jag älskar planerandet. Det gångna året har lärt mig så mycket. Tid för reflektion och hämta in lärdomar.
Om man tänker efter, är inte semester definition enbart på att vara ledig, utan att syssla med det som man tycker mest om – det är då man känner sig inspirerad och tillfreds med sig själv. Njut av Din ledighet, och gör det Du är uppfylld av.