Det är det enkla som gör livet helt underbart!
I går sprang jag äntligen milen efter att ha hållt mig till kortare distanser några veckor. Fredrika Gullfot berättar inspirerande om deras långlopp när de springer mellan gästgiverierna på Österlen. Äter en trerättersmiddag med vin, sover, äter frukost för att springa vidare dagen efter – så där en 2-3 mil… i 4 dagar!!! Jag har alltid undrat hur det känns så jag började med lightvarianten – klockan 8 var jag på stranden i Ystad för att springa i lössanden. Fy vad jobbigt och jag fuskade flera gånger med att leta mig ner till vattenbrynet. Det var en helt underbar start på dagen – och det var faktiskt inte några problem att springa trots milen igår. Så vem vet – jag hänger kanske med nästa år ändå, Fredrika!
Sonen var hos kompis i Svarte. Det var ett stilla sommarregn när jag körde för att hämta honom. På vägen passade jag på att köpa söndagens Skånska dagbladet. I bilen brukar vi lyssna på musik via hans Spotify. Sonen konstaterade att jag var urdålig på att känna igen musikintro. Hm… tyvärr är det nog så. Tänk vilken allmänbildning Spotify ger i musik! Han kunde allt och lyssnade t o m på Beatles och Status Que!
Regnet rann längs fönsterrutorna. Barnen och jag satt en lång stund vid köksbordet och bara pratade. Tänk hur lätt det är att ta de stunderna för givna. De senaste dagarnas arbete med boken och mina dagboksanteckningar har verkligen fått mig att uppskatta tiden med ungdomarna. Med tonåringar är det nästa omöjligt att planera in något – kompisar, träningar och festivaler avlöser varanda under sommaren i ett rasande tempo. Det gäller att fånga ögonblicken som uppstår spontant i vardagen. Det är en konst att lägga allt annat åt sidan och bara njuta av stunden när båda är närvarande, när diskussionerna flyter, när rummet fylls av den där samhörigheten och det nästan känns som om man är en familj igen.
Ibland tror jag att sonen saknar den där kärnfamiljen. Pontus mamma brukar ta emot honom som en son i dörren ”Vi har saknat dig!” och han berättar hur hon tycker att han ska stanna kvar – att hon berättat att hon redan har fixat maten till honom också! Han är t o m med när de firar vissa familjehögtider med Pontus mormor och morfar… Bokprojektet har fått mig att fundera på hur jag skulle ha gjort för att skapa en ny familjekänsla. Vilket är bäst för barnen – att vara singel eller ge sig in i en ny relation?
Det regnade fortfarande när vi körde ut till Fritidsbaren, mina föräldrar, sonen och jag. Dottern skulle ha kakfrossa med väninnor. Fritidsbaren – känt för sina wienerbröd – och nu även ”Hallå – hallå-öl” Riktigt god, faktiskt. I kön träffade vi Maria som också var där med sina föräldrar, Gun och Kjell.
Cesarsalladen kan jag varmt rekommendera (men den glömde jag att fotografera). Den mest frestande uppläggnigen var helt klart fläskfilen med såsen i en krustad. Eftersom jag glömt fotografera min Cesarsallad bad jag Kjell fotografera sin mat…
Det var en sån där söndag när lugnet ligger i luften. Vi körde sonen tillbaka till kompisen i Svarte.
På vägen tillbaka hamnade vi på 3 Magasin tio minuter innan stängning. Det var allt för länge sedan jag var där och tiden rann iväg när jag talade med Henrietta Lembke, affärens ägare. De hade så många ursnygga flipp-flopp och sandaler! Fastän jag intalat mig själv att jag måste rensa ut innan jag köper mer kläder så kunde jag inte motstå de här för 250 kr. I reastället hittade jag en helt underbar klänning för halva priset.
Ja, jag vet… jag har tänkt att jag ska börja lägga ut bilder av mig själv – men jag är alldeles för kräsen… Den bild som fotograferades på Fritidsbaren var verkligen inte en sådan bild som jag tycker är representativ för en advokat… så … det där med bilder får vänta ännu en tid (jag börjar försiktigt med en liten bit av foten i min nya favoritsandal.)
