Havet är nästan spegelblankt. Klockan är lite över sex. De senaste dagarna har jag verkligen kommit igång att skriva på boken. Åh, vad jag önskar att jag hade kunnat ha semester på riktigt och bara hänge mig åt skrivandet.
Den här boken känns så angelägen. Jag tror den kan vara ett stöd för alla som går i skilsmässotankar.
Klockan är halv sju. Det var riktigt skönt att gå barfota i vattenbrynet. I huvudet finns bilderna till två nya kapitel. Klockan 10 ska jag vara på polisstationen för ett barnförhör. Det är nog tur att internet inte fungerar på telefonen. Då är det inte någon risk att jag slösurfar på FB. (Det förklarar också de sena inläggen.)
