Sanden är varm när jag går ner mot havet för årets första dopp. Jag känner tacksamhet mot min klient som tröttnade på uppläsningen av förundersökningen och nöjde sig med min sammanfattning.
Han finns kvar i mina tankar. Inlåst på det slutna häktet i Ystad. Utan tolk kan vi kommunicera på knagglig tyska. Senast vi träffades pratade jag och poliserna med häktespersonalen och förklarade att han inte har några restriktioner. Alltså skall det inte vara några problem att ringa.
Via tolken får jag veta att han fortfarande inte fått tillgång till telefon.
Efter delgivningen talar jag med häktespersonalen både om att ringa och tillgång till papper och penna.
Jag får veta att ansökan om telefonsamtal görs skriftligen på kriminalvårdens blankett. Den ska fyllas i på svenska och i nödfall på engelska. Min klient kan ingen engelska så jag fyller i blanketten.
När det gäller papper tillhandahåller häktet detta. Pennor måste köpas i kiosken som inte är öppen förrän i morgon. Jag erbjuder klienten min penna – men se den får han inte ta emot.
Tänk dig själv att bli häktad för ett brott i ett land där du inte ens kan språket.
Att vara försvarare för den som sitter häktad känns som en av advokatens viktigaste uppgift!
