Bullar upp kuddarna bakom ryggen. Klockan är 5.51. Barnen kommer att sova länge idag. Deras sommarlov har börjat. Jag hade sträckat dagen för att vara ledig med dem. Det är alltid något speciellt den där första dagen på sommarlovet. Men så blev det bestämt att det är ett tillträde i en fastighetsöverlåtelse där jag måste vara med.
Tempot har varit högt den här veckan. Klientärenden har samlats på hög eftersom jag inte har sovit på kontoret.
Båda barnen bor hos mig på heltid. Det är inte lätt att få tonåringar att åka ut på landet för att träffa en förälder. Ska umgänget vara till för barnens eller förälderns bästa?
I samband med min egen skilsmässa läste jag alla böcker jag kom över om hur man hanterar en separation utifrån barnens bästa och jag är övertygad om att barnen behöver en nära kontakt med båda sina föräldrar. Efter fyra år som ensamstående är jag också övertygad om att växelvis boende sällan är bra för barn över 12 år som inte växt upp med växelvis boende sedan de var väldigt små.
Under ett halvår prövade jag själv växelvis boende. Varannan vecka bodde jag och barnen i Ystad och den veckan barnen bodde hos sin far bodde jag i Hammenhög. Det var gräsligt!
Under tre månader var det en djup konflikt. Då bodde ett barn hos varje förälder och kontakten var obefintlig. Det är nog den värsta tiden i mitt liv. Sorgen och saknaden kan inte beskrivas i ord.
Under ett halvår hade vi god kontakt men barnen bodde hos vars en förälder. Det var en väldigt bra tid. Nackdelen var att barnen kom ifrån varandra. Samtidigt var det ett lugn då det är lättare för två att hålla sams. Sonen och jag hade inte en enda konflikt den här tiden och han återkommer ofta till hur bra vi hade det.
Medan jag byggde om kontoret bodde båda barnen hos sin far i tre månader. Även om det var en frivillig överenskommelse och jag under den här tiden hade regelbunden kontakt var saknaden enorm.
Sedan januari 2011 bor båda barnen på heltid hos mig. Vi har svårt att tvinga dem till sin far men har hittar en modell utifrån barnens bästa. En kväll i veckan kommer deras far till Ystad och de gör något tillsammans.
Att vara ensamförälder till två tonåringar på heltid är inte helt enkelt. Särskilt tuff blir kombinationen med ett företag i expansionsfas. Curling finns det inte så mycket tid till. En förutsättning för att livet ska fungera är att barnen tar stort ansvar. Några dagar i veckan stannar jag på kontoret – jobbar tills jag lägger mig. Då är jag helt i företaget med tankarna även när jag sover. Utan denna möjlighet hade företaget inte varit där det är idag.
Men även jag behöver semester. Att ständigt ha jour om något händer med barnen är påfrestande. I sommar ska deras far ha ”ansvaret” fyra veckor. Då är det honom de ska hålla kontakt med. Dessa veckor kan jag ägna åt jobbet helhjärtat. Förhoppningsvis kommer jag då hinna ifatt så att jag kan ta helt ledigt några veckor. Den där energipåfyllnaden är viktig för att orka!