För en tid sedan fnissade jag åt de juridiska orden. Privat diskuterade vi en dom och jag var den enda juristen i sällskapet. Domstolen hade ogillat ett åtal. Anledningen var att de inte bedömde vittnet som trovärdigt.
”Okej, rätten ogillade vittnet”, kommenterade en i sällskapet.
Ja, så skulle man kunna se det – men det var ju åtalet som ogillades.
Åtalet ogillades – vad innebär det? Jo, den tilltalade frikänns.
Den tilltalade – vad är det? Någon man talar till? En tilltalad är misstänkt för ett brott och åklagaren har ansett att det finns så mycket utredning att åklagaren bedömer att det skall kunna bli en fällande dom.
För att rätten skall döma någon skall det vara ställt utom allt rimligt tvivel att den tilltalade gjort sig skyldig till vad som ålagts honom eller henne (- måste bara säga att här vore hen betydligt enklare att skriva än ”honom eller henne” . Smakar fortfarande på ordet – men det kommer att dröja innan jag använder det annat än här på bloggen. Provocerande?).
Det är åklagaren som har bevisbördan för att åtalet är styrkt. Bevisbördan? Är det tungt att bära?
Åtal? Styrkt?
När barnen var små sa de att jag talade många språk ”svenska, engelska, tyska, spanska och juridiska” – Nog är allt juridiska ett eget språk! Mitt mål är att använda ett språk så att klienterna förstår! På senare är har även domstolarna haft detta som mål.