I onsdags jobbade vi med vårt ledarskap på Tillväxtskolans ledarskapsprogram. Det är verkligen nyttigt att ge sig tid att fundera över de frågorna.
Hur ofta ursäktar vi oss inte när vi får beröm? Igår observerade jag mitt eget beteende. Alltid en början. ”vilket bra tal du höll” – ”Asch, det var bara något jag satte ihop i bilen på vägen hit”. Varför inte bara säga ”tack – vad glad jag blir att höra att du uppskattade det”. ”Vilken snygg kappa du har” – ”hmm… Jo, numera måste jag ju tänka mig för vad jag har för kläder när jag möter klienter”. Varför kunde jag inte säga ”tack, jag bara älskade den när jag såg den första gången”.
Skärpning! Jag har sett problemet och ska verkligen ta itu med det!