När jag läser tidigare inlägg ser jag att det ger bilden av att jag anser att alla ska skriva äktenskapsförord. I den frågan har jag emellertid inte någon åsikt.
På kurserna i familjerätt är ett av de hetaste diskussionsämnena frågan om en advokat kan företräda båda makarna vid upprättande av äktenskapsförord. Inledningsvis gjorde jag det utan att tänka så mycket. Makarna bokade tid för att få hjälp med att upprätta äktenskapsförord. Jag lyssnade på deras önskemål och upprättade ett förslag utifrån vad de ville uppnå. Ju mer jag lärt mig desto mer inser jag hur omöjlig den rollen blir.
Ett äktenskapsförord innebär alltid att det finns en vinnare och en förlorare. Idag är vi tydliga med att vi bara kan företräda en av makarna – vanligen den som ringer till byrån och bokar en tid. Den andre maken uppmanas anlita eget ombud för att diskutera konsekvenserna av äktenskapsförordet.
I min verksamhet har jag mött så många som känt sig lurade vid upprättandet av äktenskapsförord. Unga kvinnor som känt sig i underläge hos advokaten eller på bankkontoret. Upplevd tidspress eller okunskap. Maktlöshet. Men också de som inte förstått konsekvenserna av att underteckna äktenskapsförordet.
Tänk om advokaterna i dessa fall uppmanat den som saknade ombud att kontakta eget ombud? Även om det hade varit jobbigt just då, så hade förhoppningsvis inte någon känt sig lurad.