I väskan hittar jag mina anteckningar från föredraget jag höll för Tillväxtverket. Eftersom jag blivit ombedd att skriva ett gästblogginlägg väljer jag att skriva ner det jag sa för att göra det enkelt att hänvisa hit.
Anledningen att jag fick uppdraget att berätta om mina upplevelser av myndigheternas bemötande var ett argt blogginlägg. Jag kommer fortsätta samla erfarenheter av myndigheternas bemötande här på sidan.
2004 startade jag min juristfirma hemifrån. Företaget skulle vara ett ”levebrödsföretag”. Min dåvarande man hjälpte mig med bokföringen och alla handlingar och blanketter som skulle skickas in till myndigheterna. Trots att jag är jurist kan jag säga att det skulle ha varit oöverstigligt för mig att starta företag utan hjälp. Reglerna är komplicerade. Kraven höga liksom rädslan att göra fel.
De här första åren hade jag verkligen mycket hjälp av kommun och myndigheter. Via kommunen fick jag stöd av Almis företagsrådgivare. (Idag erbjuds samma stöd via NyföretagarCentrum.) Jag deltog i subventionerade kurser om marknadsföring via Regionalt ResursCentrum och Länsstyrelsen.
2007 rekryterade jag min första sekreterare. Detta skulle jag aldrig ha vågat utan stödet från Arbetsförmedlingen. Lennart Månsson hjälpte mig genom att ordna en sex månaders praktik. Och jag måste säga att Lennart Månsson alltid trott och stöttat mig i företagets expansion!
Så småningom växte en större vision fram.
Att starta företag har varit väldigt komplicerat. Det var många odebiterbara timmar som gick åt för att hantera administration, marknadsföring mm. Att bli advokat utan att ha varit biträdande jurist var också svårt. Jag ville hjälpa andra jurister bli advokater. Och jag ville hjälpa dem driva egna advokatbyråer med bättre lönsamhet.
För att kunna anställa fler jurister behövde emellertid min fastighet byggas om. Ganska snabbt insåg jag att jag inte skulle klara av att få ett bygglov utan att anlita en konsult. Därför anlitade jag en arkitekt.
Hammenhög är en by på landet där företagen lägger ner. Men istället för att få ett positivt brev från kommunen med något i stil med ”Vad roligt att du tar en stor risk och väljer att investera i vår kommun…” fick jag ett formellt brev med en massa saker som krävdes för att bygglov skulle beviljas. Ventilationsanläggning (kostnad så där en 400 kkr) och dörrar som behövde handikappanpassas. Här ska jag förklara att det är en gammal bank. Toaletten ligger mitt i lokalen och det skulle inte göras några ombyggnationer kring den. Att bredda dörren var helt enkelt omöjligt. Jag kan också berätta att när vi har rullstolsbundna klienter erbjuder vi oss att besöka dem. Det handlar om service…
Här ska jag villigt erkänna att jag verkligen funderade på att ge upp. Strunta i drömmen. Fortsätta som ensam jurist och hyra ut lägenheterna.
Bankerna var dessutom inte lätta att tas med. Länsstyrelsen hade fortfarande inte gett besked på ansökan om landsbygdsstöd som jag hade lämnat in ett halvår tidigare.
Jag valde ändå att gå vidare – för jag trodde verkligen på min dröm.
Det fanns ett eget kapital i företaget som jag var beredd att satsa och jag var övertygad om att jag skulle kunna ordna säkerheter inom belåningsvärdet.
Som alltid blir en ombyggnation dyraren än budgeterat – så även min. Räntekostnaderna blev högre än förväntat – och jag valde att gasa istället för att ge upp. Anställde fler jurister.
Att anställa personal ställer krav på ledaren – förväntningar som jag inte hade förutsett.
Och det var här någonstans de riktiga problemen började.
I samband med ombyggnationen hade vi sålt över fastigheten från den enskilda firman till ett aktiebolag. Revisionsfirman hade skött allt enligt alla konstens regler. Ändå började det komma långa obehagliga brev från skatteverket.
Första brevet läste jag, men eftersom min arbetssitution var mer än ansträngd bad jag två konsulter besvara brevet och ta fram underlaget. Revisionsfirman kontaktade dessutom handläggaren på skatteverket och frågade om något var oklart.
Brevet från skatteverket störde min nattsömn. Dessutom kostade konsulternas tid mitt företag mycket pengar. Pengar som inte fanns i detta expansionsläge.
Jag hade anställt tre nya jurister i februari, vi hade inrett en ny lokal. Min arbetssituation var egentligen ohållbar – men jag hade inte något val!
De långa breven fortsatte att komma. Brev två och tre orkade jag inte ens läsa. Jag scannade och mailade dem till bokföraren olästa. Jag hade inte kompetens inom området. Jag hade lämnat alla papper till revisionsfirman med fullt förtroende. Nu visade det sig att det var ett kryss som hamnat fel. Jag kan inte för mitt liv förstå varför inte skatteverkets handläggare kunde säga detta från början – de måste ju för katten ha misstänkt något redan när första brevet skickades.
Istället kostade deras handläggning mig massor av pengar för konsulthjälp. Massor av sömnlösa nätter. Att inte sova innebär att jag inte är lika skärpt på dagen. Det leder till sämre arbetskapacitet, sämre lönsamhet. Att inte vara utvilad gör mig till en sämre ledare. Ett dåligt ledarskap påverkar hela organisationens arbetsprestationer! I det här läget var utmattningsdepressionen nära. Myndighetskontakterna och dålig sömn var den största anledningen. Vad skulle det ha kostat samhället?
Jag har alltid haft viljan att hjälpa människor. Det innebär även att hjälpa människor in på arbetsmarknaden. Vi erbjöd oss därför att ta in två långtidssjukskrivna. De skulle komplettera varandra och jobba som ett team. Försäkringskassan drog ut på beslutet. När den första började ledde det därför till att jag fick ta större ansvar än som var planerat. Efter en tid var vi tvungna att bryta praktiken. Läget var akut – men ansvarig tjänsteman på arbetsförmedlingen onåbar. Detta ledde återigen till att jag fick göra saker som minskade min effektivitet.
Ombyggnationen är fortfarande inte godkänd. Den konsult vi anlitade efter arkitekten är nu onåbar och kommunen är fortsatt lika formell. Hur mycket den här handläggningen kostat oss har jag heller inte räknat på.
Jag tror att kommunens och framförallt skattemyndighetens agerande kostat mitt företag många hundratusentals kronor om man ser till försämrad effektivitet och dåligt ledarskap pga min oro och dåliga nattsömn under den här perioden. Skattetillägget om 77 kkr (för ett felaktigt kryss) är det lilla.
Samtidigt kan jag säga att i en expansion är likviditeten så ansträngd att hade inte revisionsfirmans försäkring svarat för skattetillägget vet jag inte om jag skulle ha klarat det!
Så här i efterhand kan jag fundera på om inte det var dumdristigt att satsa. Kanske hade det varit klokare att fortsätta min enmansverksamhet. Då 1,5 tjänst. Idag är vi sju heltidstjänster och två konsulter. Eftersom flera är deltider är antalet sysselsatta högre med mig själv, konsulter, mammalediga och praktikanter är vi 13 personer Dessutom har vi bidragit till många tjänster för lokala hantverkare vid ombyggnationen av fastigheten.
Min nattsömn har inget pris. Och mina obetalda arbetstimmar är många.
I min omgivning finns många som varit klokare. De har gett upp efter tråkiga myndighetskontater och regelkrångel.
Några exempel;
Café som på långfredagen – den första intensiva dagen – får besök av skatteverket för kontroll av arbetstidslistor. Jag kan säga när människor strömmar in ringer man in vänner som hjälper till. Då finns det inte tid för regelkrångel – då är det service som gäller. Nu är caféskylten nertagen och jag vet inte om den kommer upp igen.
Reglerna för import av växtskyddsmedel är krångliga. Massor av ställen som anmälan skall in till – massor av avgifter. En kompis berättade att han råkat glömma en anmälan och fick en hiskelig straffavgift. Idag har han lagt ner verksamheten.
Det finns många andra exempel som jag inte kan ta upp här… men en sak är säker – jag vet många som varit kloka nog att strunta i sina drömmar när de insett hur omöjligt det är att driva företag i Sverige.
Min vision är stor – jag valde att satsa… Mental träning – tänka positivt. Jag blundade och gasade! Rätt eller fel? Men om jag lyckas kan jag tyvärr inte säga att det var tack vare myndigheterna – snarare trots myndigheternas agerande.