När jag skriver testamente börjar jag med att förklara vad som händer utan testamente. Sedan tar jag reda på vad testator verkligen vill. Först därefter berättar jag hur det blir om bröstarvingarna kräver ut sin laglott.
Det är viktigt att skriva testamentet som testator verkligen vill. Hur många testamente har jag inte sett från före 1988 där makar skrivit att de skall ärva varandra med undantag av bröstarvinges laglott. Sedan ändrades lagen så att gifta som inte hade särkullbarn skulle ärva allt efter varandra. Fortfarande finns det massor av testamente med formuleringen att de gemensamma barnen skall ha ut sin laglott – även om lagen inte ger dem den rätten längre.
De här testamentena leder till tolkningsproblem. Ville den avlidna verkligen att barnen skulle ha ut sin laglott. Det finns ju de som vill ha det så också.
Genom åren har jag även sett situationer där den efterlevande förbrukat arvet efter att relationen med de gemensamma barnen försämrats. Var det verkligen vad den först avlidna ville. Kanske hade den först avlidne hellre önskat att barnen hade fått ut åtminstone hälften av sitt arv som sin laglott.
Det finns inte några standardsvar. Det viktiga är att var och en tänker efter hur han/hon verkligen vill att egendomen skall fördelas efter sin bortgång.
När det gäller laglottens vara eller inte vara har jag i många år varit övertygad om att den på sikt kommer att försvinna. Vem hade väntat sig att arvsskatten skulle försvinna över en natt? Debatten är bra – förhoppningsvis kommer fler som skriver testamente börja tänka lite friare!