”Gör du gröt i morgon?” frågade tonårssonen igår. Jag nickade och tittade upp på honom. Varje gång blir jag lika förvånad. Min farmor skulle ha sagt att han ”rännt i väret”.
Igår pratade jag och Sophia om hur snabbt det gick. Från de där pyttesmå gosiga fossingarna som man pussade på till… ja, fötter som kräver pråmliknande skor….
Innan barnen hade så mycket åsikter var det havregrynsgröt som gällde på morgonen. Frukoststunden var helig och vi gick upp så att det alltid fanns gott om tid. Havregrynsgröt kokt i gryta, mjölk och hemkokad jordgubbssylt.
Jag minns egentligen inte när gröt byttes mot fil och flingor, mackor, tillbaka till flingor…
Själv har jag hållit fast vid gröt som basfrukost – med perioder av lathet… Fil och flingor… Dock har den grytkokade gröten ersatts av mikrogröt med hallon för att förenkla.
Och jag tycker faktiskt att gröt är riktigt gott. Den absolut godaste gröten är den som kokas på tangaköket efter en natt i vindskydd.
Åh, vad jag saknar åren som ledare i friluftsfrämjandet. Så många gånger jag tänkt sova i vindskydd sedan dess… men hittills har det inte blivit av.
Hm… skulle kanske se till att ta tag i det!
Nytt år – nya vanor! Sonen har insett att gröt är bästa frukosten och jag har insett att gröten är godast i naturen.
