Vaknar sakta i väninnas våning i Stockholm. Natten till igår sov jag på tok för lite. Även om jag försökt förtränga det var jag orolig för mötet med Maria Billing, chefsjurist på Advokatsamfundet.
Anledningen till mötet var artikeln i Advokaten i mars. Jag hade berättat om min vision om ett rikstäckande servicebolag för advokater och blev uppringd av Maria Billing. De kunde tyvärr inte skriva om mina idéer för det kunde uppfattas som om Advokatsamfundet ställt sig bakom. De tyckte att mitt initiativ var bra och ville gärna veta mer.
Du som följt bloggen ett tag vet hur mycket jag kämpade för att bli advokat. Rädslan finns alltid att inte göra rätt – att bryta mot någon etisk regel och få en erinran. De etiska reglerna är hårda – och det ska de vara. – Därför blir jag alltid lite skakig i kontakten med samfundet. Något man kämpat hårt för är man väldigt rädd att missta.
Jag lovade att skriva ner mina tankar och boka in ett möte.
Det har tagit tid. Mina tankar utvecklas i kontakter med andra, utifrån erfarenheter jag gör när jag testar saker. Möten har ställts in och så sent som i förra veckan uppdaterade jag min plan och skickade ändringarna till Maria Billing.
För att skapa något nytt krävs mycket tanketid.
När jag gick mot Laboratoriegatan med regnet piskande tänkte jag på hur många timmar jag lagt på att utveckla min ide. Hur många människor som delat med sig av sina tankar och erfarenheter. Hur många unga jurister som delat med sig av sina drömmar. Hur många utbildningsprogram som jag gått som varit nödvändiga pusselbitar. Jag har verkligen kämpat hårt för min vision. Sedan 2008 har tankarna funnits med mig nästan all min vakna tid.
Jag hade inte behövt oroa mig. Maria Billing uppmuntrade mig att fortsätta men pekade på några områden där jag behövde tänka till en runda till.
Nu väntar ytterligare några spännande möten. Men först måste jag få tid att reflektera. Idag känner jag en så stor tillit. Utvecklingen av servicebolaget kan gå ganska snabbt. Mycket finns uppbyggt som inte syns.