”Jaså, ni ska ta tåget till Stockholm” säger taxichauffören medan han lastar in våra väskor. Klockan är 5.40 och stormen viner. ”Har ni kollat att tåget går – många tåg är inställda.”
Det har jag så klart inte. Min mor har säkert kollat tåget i flera dagar innan och i mitt gamla liv oroade jag mig alltid. Nu kämpar jag för att leva i nuet. Planera för minsta möjliga strul. Lösa problemen när de dyker upp och försöka att inte oroa mig i onödan. Träna tillit.
Visst finns den där oron alltid där – men det har blivit mycket bättre. Vad är det värsta som kan hända?
Ringer SJ. Nej, det är inga problem på sträckan Malmö – Stockholm.
Vi är i god tid till tåget. Jag är en ständig tidsoptimist och alltid i sista minuten. Men som en del i min planering är att väva in säkerhetsmarginaler för att hinna åtgärda strul som dyker upp.
Äntligen kör tåget och de pipande dörrarna tystnar. Vad tänkte tågkonstruktören? Så snart en dörr öppnats tjuter den i flera minuter efteråt. Den lockar fram migränkänningar varenda gång.
Jag tycker verkligen att tåg är ett bra färdmedel. Dottern ifrågasätter varför vi inte kör till Malmö.
Hon har rätt. Jag vet inte hur många gånger jag svurit över försenade tåg och jag vågar inte längre ta tåget till förhandlingar. I kombination med de tjutande dörrarna påminner jag mig själv om att det nog trots allt är bättre att ta bilen till Malmö nästa gång.
Samtidigt – tåget är bättre för miljö. Det är billigare än att betala parkering för bilen. Dessutom slipper man oroa sig för bilinbrott.
Minnet av tidigare vintrars tågförseningar får mig att fundera över nästa tågresa. I början av februari ska jag till Småföretagardagarna i Örebro. Tågförbindelserna var inte så bra och kostnaden överskred ersättningen för reskostnader. Tur att biljetten kan ombokas. Så snart jag kommer hem ska jag omboka till flyg. Trots min målsättning att miljön ska vara vägledande i alla beslut. Men jag vill verkligen inte behöva oroa mig i förväg – och med tanke på hur svårt SJ haft att följa tidtabellen tidigare vintrar…..
Trist egentligen att man ska behöva resonera så här. Tänk om tåg kunde vara ett färdmedel som man kunde lita på?