Himlen är grå och regnet hänger i luften. På en sen morgonpromenad (hm – middagspromenad) möter jag människor med fyllda kassar. Det får mig att fundera över den tid vi lever i. Behöver vi verkligen alla dessa saker som vi bunkrar upp inför julen?
Tänker på barnen jag mötte i Egypten.
Ett bra sätt att se kvinnor är att boka manikyr på någon lokal salong. En säljare i en klädaffär visade oss till Basant, Hurghada -el Dahar.
Antagligen betalade vi för mycket med egyptiska mått mätt… men betydligt mindre än i Sverige.
Där på salongen sprang ägarnas lilla dotter ut och in tillsammans med sina kompisar. Så mycket leksaker såg vi inte till.
Det är verkligen ett annat liv i Egypten. Killen från affären stannade kvar för att översätta. Efter en stund kom två tjejer varav den ena hade slöja. När hon tog av slöjan fick inte killen vara kvar i rummet längre. Istället fick vi avsluta samtalet med dörren på glänt där han stod ute på gatan.
Det är märkligt hur olika prioriteringarna kring skönhet är i olika länder. Vi gick in för att beställa manikyr. Istället övertalades jag att att ta bort ansiktshår med sytråd och hennafärga ögonbrynen. Tjejerna som kom in på salongen gjorde hennatatueringar på armarna.
(I Spanien, Portugal och Italien – är manikyr och pedikyr mycket viktigare. I Rom fixades allt samtidigt; manikyr, pedikyr, ansiktsbehandling – och så ringde de in en frisör också som klippte håret medan ansiktsmasken verkade och naglerna torkade.)
Efter besöket i skönhetssalongen la vi märke till att de få kvinnor vi möter i Hurghada har extremt markerade ögonbryn… men jag ska ärligt erkänna att det här inte känns som jag… kanske jag inte borde vara fullt så spontan i framtiden… även om det är spännande att ta seden dit man kommer.
Intrycken från Egypten virvlar runt i huvudet… Dottern konstaterade att snitt tiden för ett affärsbesök var 1,5 timme. Under den tiden är det samtal och tedrickande som tar tid. Samtal om parfymer (jag har lärt mig massor om lotusblomman, sandelträ och massageoljor). Om naglarna inte är så viktiga i Egypten så är huden desto viktigare. I kryddaffärerna finns massor av pulver som skall blandas till olika skönhetskrämer. Det säljs oljor som skall hjälpa mot det mesta. Nu har vi vårt eget husapotek med Eucalyptos, aloevera och brännande massageolja mot muskelvärk och väldoftande avslappnande olja.
Det började redan första kvällen med spontanmassage och fortsatte med ansiktsmassage och mask av kamelmjölk.
Alla dessa samtal om Egypten då och idag. Jag är nyfiken och ställer alla frågor. Människorna är öppna, stolta över sitt land och diskussionerna blir intressanta.
Det finns poliser på hotellet – ”Turistpoliser”, tre beväpnade vakter vid den koptiska kyrkan, massor av vägspärrar på vägen till Luxor, poliskontroll för att komma nära flyplatsen. Jag frågar och människorna svarar som om alla dessa poliser vore den naturligaste sak i världen. ”De är för att skydda, för att ha kontroll så att det skall vara säkert.” Poliserna på hotellet skall se till att inte några okända människor kommer in.
Två ensamma tjejer i Hugardha väcker uppmärksamhet – och ja… jag tror att det är ett säljknep. 90% av alla vi möter frågar om vi är systrar. De berömmer våra ögon och ger alla olika kamelbud. De har ett annat förhållningssätt – ändå känner vi oss aldrig otrygga. ”Beautiful” övergår till ”This is my last price…” och så fortsätter vi förhandla en bra stund till. ”You are my friend – Would you like some tea” … och även om jag inser att det kan vara ett säljknep så betraktar jag dem plötsligt som vänner och har svårare för att förhandla priset.
Dottern bär kameran över axeln. Gång på gång ber affärsinnehavarna att vi skall fotograferas tillsammans med dem. I början trodde jag att de erbjöd sig att fotografera mig och dottern. I Karnaktemplet ber unga killar (som vi inte ens talat med) att jag ska vara med på bild – med deras kamera. Och då och där bekymrar vi oss inte så mycket om skälet till alla dessa fotograferingar, över alla komplimanger. Vi pratar och skrattar, prutar och dricker te. Det är ett annat förhållningssätt än vi är vana vid.
Det är öppna människor. En taxichafför menar att männen i Egypten är bättre på att ta hand om kvinnorna – skämmer bort dem. En massör menar att kvinnor i Egypten får mer massage av sina män, mer ”feeling” som han kallar det. Deras bild är att svenska män är lata. Argumenten är många för att jag borde skaffa en man i Egypten. (Men nej – det är inte aktuellt oavsett hur många kameler det handlar om… vi är inte så bra på att sköta kameler i Sverige .)
Jag frågar varför man ser så få kvinnor ute. Och de menar att kvinnorna själav får välja om de ska arbeta eller inte – men att männen i Egypten gör allt för sin kvinna. Det är mannens ansvar att försörja kvinnan. Jag vet inte om detta är hela svaret – men då och där nöjer jag mig med det.
Trots de enträgna försäljarna är det faktiskt bara en gång jag blir riktigt irriterad och det är vid konungarnas dal. Efter att jag gjort det stora felet att börja prata (ja – jag vet att jag lovade dottern att vara tyst – att inte ta ögonkontakt… men det är så svårt) så fullständigt förföljs vi av ”Shaggy”. Han tjatar om att vara vår vän och att han vill ge oss en present när vi går ut genom bazarerna… Trots att jag ber honom lämna oss i fred fortsätter han. Resultatet blir bara att jag blir irriterad – säger åt honom på skarpen. Hans efterhängsna sätt gör att jag absolut inte kommer att stanna till i den bazaren han vill.
Men de flesta försäljarna är betydligt smartare. Vi för diskussioner om Egypten, om deras varor. Jag tycker faktiskt att det är jätteintressant – och ja – genom att skapa den här förtroendefulla dialogen så köper jag så klart. Vi har mycket att lära av egyptiernas nätverkande. De rekommenderar sina vänner (jo, jag får veta att de har någon sorts provisionsystem på det som handlas när de rekommenderat). Men samtidigt tjänar vi alla på det.
Det är så många intryck efter resan – det finns så många ord och meningar i mitt huvud – men det är som inga ord kan beskriva det vi upplevt dessa dagar.
Möten med människor i en bryttid. Samtal om allt mellan himmel och jord. Att simma med delfiner. Snorkla bland koraller. Konungarnas dal med flera tusen år gamla målningar. Men störst av allt – Karnaktemplet. Tänk att detta är skapat av människor för 3 500 år sedan!!!
När jag blir pensionär ska jag åka hit igen. Då ska jag ha läst in mig bättre på Egyptens historia och ägna minst en dag åt Karnaktemplet och minst en dag åt att rensa skräp.
