Det är så lätt att springa runt i ekorrhjulet utan att reflektera. De senaste åren har jag aktivt planerat in tid för eftertanke åtminstone var tredje månad. När det händer mycket i mitt liv behöver jag tid för att hinna ifatt mig själv.
Det är tur att jag avsätter den här tiden – för när jag närmar mig avfärd har jag alltid en miljon skäl till att jag är oumbärlig på kontoret just nu. Men just den här gången känns det som en konstruktion av min hjärna. Johan är advokat nu. I alla ärenden är vi två som är insatta. Försöker intala mig själv att jag är fullständigt överflödig på kontoret den här veckan.