Väcker sonen. Dags att skära upp och paketera snickers till Julförsäljningen.
Redan som gift protesterade jag över att idrottsföreningarna tar för självklart att alla mammor ska ha tid att baka för alla möjliga sammanhang. Antagligen är det inte likadant i storstäderna. Men i Hammenhög skulle frysen fyllas så att det kunde säljas bullar på matcherna.
Jag är ingen bullbakande mamma (även om jag själv hade en sådan). Mina barn pratar om mormors bullar. Och jag tror ärligt att det skulle ha höjts på ögonbrynen om deras far hade bakat. Men på landet tas det för givet att alla mammor ska stå och baka i alla möjliga sammanhang. Uttalandet ”det är så enkelt att slänga ihop 30 bullar” kommer garanterat inte från mig!
När vi pratar jämställdhet är det lätt att förbise de där osynliga strukturerna – det som omgivningen bara förutsätter.
I Hammenhög var det även lagets matchkläder som skulle tvättas och fröer som skulle packas. Barnens far tvättade inte många maskiner tvätt under våra 23 år tillsammans… Så ni kan gissa vem det var som fick stå och vika matchtröjor på söndagskvällarna.
När jag skriver det här så stiger ilskan. Inte är det konstigt att det är svårt för kvinnor att göra karriär!
