I dag har jag haft möte med psykologistudenterna från Lund. Deras handledning kan verkligen varmt rekommenderas! De har kloka frågor som får mig att reflektera.
Inför mötet hade jag frågat Emma, Caroline och Josefin vilke tre råd de skulle ge till mig om vad jag skulle bevara respektive utveckla i mitt ledarskap respektive i organisationen.
Ett av svaren jag fick förvånade – jag skulle fortsätta vara ”vanlig”. Och jag som letat efter någon som kunde vara ledare just för att jag inte har gått så mycket ledarskapskurser – och är alldeles för vanlig… Jag skulle helt enkelt vara ännu mer mig själv…
Under samtalet med studenterna kom vi in på en händelse som jag blev åskådare till i morse. Jag var inte på kontoret förrän strax innan nio. Då sitter det en man och väntar. Det visar sig att han kommit en vecka för tidigt. Emma, som han egentligen skulle ha träffat, var idag på kontoret i Kristianstad.
Caroline och Josefin är vänliga och hjälpsamma. Caroline förklarar att hon kan hjälpa honom och så går de in på det lilla kontoret tillsammans. Hjälpsamhet och engagemang – inte en tendens till irritation över den oväntade situationen.
Lite senare under dagen sitter jag i receptionen när Josefin svarar i telefonen. Samma vänliga ton, engagemang och vilja att hjälpa.
När jag berättar om detta för studenterna kan jag inte hindra en tår att leta sig ner för kinden. Känslan är obeskrivlig. Jag hade en dröm om att skapa något nytt, något annorlunda. Utmaningen triggade mig – och det gick faktiskt att genomföra.
I våras läste jag boken ”Bli en varumärkesbyggare”. Bl a tar den upp vikten av att alla i företaget förmedlar varumärket – lever varumärket. Jag funderade mycket på hur man skulle kunna göra det. Och nu är vi här! Ärligt talat har jag inte en aning om hur det gick till!
Kvällen har ägnats åt budgetarna som Anja tagit fram. Det är så svårt att tänka in i framtiden. Precis allting kan hända. Det skulle inte förvåna mig om ganska många mindre advokatbyråer i landet skulle vara intresserade av att ansluta till servicebolaget.
Men nu ska jag slita mig från datorn och gå ner och sy upp en fåll på klänningen jag tänkte ha på Simrishamns Företagarkväll i morgon.
Håll tillgodo med bilderna – ja, jag vet… de är en repris – men de gör mig så glad… och vi råkade minska ner de förra för mycket så att de blev så små… Så istället för att greja med helgens inlägg laddade jag upp dem på nytt – får se om vi lyckas få rätt storlek på dem den här gången!