Fallet med föräldrarna som misstänktes för att ha utnyttjat sina barn sexuellt och att inneha barnpornografiska bilder av sina barn på datorn är upprörande. (Se länk till artikel här.)
Samtidigt är sexuellt utnyttjande av barn oerhört svårt att utreda. Av naturliga skäl finns det inga bevis, inga vittnen. Hela utredningen bygger ofta på omgivningens observationer och barnens egna berättelser.
För att få fram barnets berättelse måste det höras av polisen.
Barn är lätta att påverka. Därför är det viktigt att föräldrarna inte blir förvaranade om misstankarna.
När åklagaren fattat ett beslut om att ett barn skall höras meddelas tingsrätten. Tingsrätten utser då en särskild företrädare för barnet. Den särskilde företrädaren övertar föräldrarnas beslutanderätt så länge utredningen pågår.
Beslutet skickas till föräldrarna med B-post. Allt måste därför gå väldigt snabbt.
Innan tingsrätten fattar beslut ringer de runt till advokatbyråerna för att hitta en advokat eller biträdande jurist som kan hämta barnet för polisförhör dagen efter. Den som åtar sig uppdraget får därefter kontaktuppgifter till någon på skolan.
När vi får ett uppdrag som särskild företrädare börjar vi med att ringa ansvarit polis. I Ystad handläggs nästan alltid den här typen av ärenden av två kvinnliga poliser med specialistkompetens i att förhöra barn. Jag har mycket stort förtroende för de här poliserna. De är lyhörda och har på eget initiativ inrett en del av polishuset för att miljön inte skall vara så skrämmande för barnen. Det är lite mer ombonat och har en egen ingång så att barnen slipper gå genom polishusets reception.
När vi fått information om ärendet kontaktar vi skola eller dagis och kommer överens med kontaktpersonen om hur hämtningen skall gå till. Vi får vägbeskrivning till var vi ska träffas och information om barnet. Hur gammalt är barnet som skall höras? Vilken utvecklingsnivå har barnet? För mig handlar det om att förbereda mig mentalt för att kunna möta barnet på barnets nivå.
Kontaktpersonen på skolan berättar ofta inte så mycket för barnet. Därför är det viktigt att kunna skapa trygghet för barnet i det första mötet utan att gå in på vad det är polisen kommer att fråga om. Jag brukar ha tagit reda på lite om barnets intressen innan för att kunna prata om något helt annat och på det sättet skingra barnets tankar.
Kontaktpersonen följer med i bilen och oftast för kontaktpersonen större delen av samtalet med barnet. Men eftersom det ofta även är en ovan situation för kontaktpersonen är det viktigt att kunna skapa trygghet även där.
På vägen till polisstationen brukar jag ha kontakt med polisen så att de är redo och väntar på oss. När vi kommer fram tar de över och förklarar vad som skall hända.
Kontaktpersonen får gå in i ett eget rum och vänta. En av poliserna går tillsammans med barnet in i ett rum med två fatöljer. Tillsammans med representanter för socialnämnden och ytterligare en polis kan vi se och höra förhöret från ett angränsande rum. Förhöret spelas in för att kunna användas vid en framtida rättegång.
Innan förhöret avslutas kommer den förhörande polisen in till oss och ger oss möjlighet att genom henne ställa ytterligare frågor.
Min uppgift är att ta tillvara barnets intresse. Om förhören blir för ansträngande måste jag gå in och avbryta. Behövs det läkarundersökningar är det mitt godkännande som skall inhämtas. Även här måste jag se till barnets bästa innan jag kan ta ett beslut. Är det en obehaglig undersökning måste en avvägning göras.
Vid helgens diskussioner insåg jag att okunskapen om rättssystemet är stor. Därför är det viktigt att berätta om advokatens arbete för att det ska bli mindre hotfullt om det inträffar.