Lycka en grå oktoberlördag

Löpningen går tungt i dimman. När jag har omkring en kilometer kvar känner jag att slöat. Ökar steglängden. Flyger fram. Glädjen finns i steget – och kraften.

Totalt utpumpad slänger jag mig på rygg i det våta gräset. Den där endorfinkicken när man tagit ut sig totalt är oslagbar!!!

Ännu växer det hallon i trädgårdslandet. Funderar över helgen. Har egentligen inte gjort något vettigt mer än fullständigt frossat i skrivandet. Det är som att ha hittat hem och jag skulle kunna sitta i timmar. Några inlägg la jag tillbaka i utkast – inser att man inte kan bombadera bloggen. Det känns som om dettta med att skriva så att andra kan läsa verkligen har saknats mig! Den positiva feedback jag fick i veckan betyder oerhört mycket. Egentligen skulle det ju inte behövas – glädjen över skrivandet finns där oavsett om någon läser.

Det är en märklig känsla – som att ha hittat hem. Orden forsar ur mig – som om de aldrig ville ta slut.

Talar med dottern som prioriterar att gå ut och äta med mig före kompisar. Återigen denna totala lycka. Kan livet vara bättre!!! Jag försöker att inte förvänta mig något av barnen – finnas där när de behöver mig. Ok, jag är nog mer kravställande än de flesta föräldrar när det gäller att sköta hemmet. Men jag ställer inte några krav på att umgås – däremot försöker jag att alltid finnas där när det passar dem. Målsättningen är en öppen och ärlig dialog, tillit.

Och så blir jag så glad för att jag äntligen kan sortera ut matavfall till kompost. Ingen anar nog hur ont det gjort i mig att slänga äppelskal i soporna. Jag är uppväxt med att kompostera och gjorde det även innan skilsmässan. Men sedan blev det svårt. Nu är det äntligen sopsortering i både Ystad och Hammenhög. (Hm.. hur man nu kan känna sig lycklig för en sådan sak.)

Och så känner jag mig jättelycklig över att få användning för alla mina bilder på bloggen. (Så snart jag hittar mina gamla bilder någonstans på hårddisken kommer jag ladda upp dem också.) Jag kan se att bloggen har läsare… ganska många faktiskt… och bildinlägg får flest gilla. Åh – vad jag vill dela med mig av alla de bilder som nu bara ligger på hårddisken till ingen nytta.

Hm… inser att jag nog är mer än lite endorfinhög. Hoppas det inte ger utslag i poliskontroll – men jag har aldrig hört talas om att det skulle vara olagligt att köra bil när man är hög av endorfiner.